Hi all! Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag kan vara sveriges sämsta bloggare. Jag såg nu vid inloggningen att det var 2 veckor sedan jag skrev mitt förra inlägg.. Det är alldeles för dåligt!

Anyway. Rewind har nu både gått in, och ut ur studion för första gången. Resultatet blev bra faktiskt. Vi är skyldiga vår underbara producent Ulf ett stort tack för att han tog sig tiden att producera vår första EP. Tack!
Ulf är en sån person som man bara vill vika ihop och lägga i väskan för att ta med sig hem för att kunna plocka fram honom så fort man är lite hängig och nere. Maken till glad kille har jag aldrig stött på. Mer Ulfar åt folket!

Nu nalkas den första spelningen, som förövrigt kommer att ske på två sammanslagna 50-årskalas i Mariestad. Det ska bli ytterst intressant. Fick reda på häromdagen att de vill ha underhållning i två timmar. Magen vred sig. Två timmar! Det är liksom lika långt, om inte längre än en riktig konsert. Vi har inte material för två timmar! Det är bara till att försöka rycka lite på axlarna och göra det bästa av situationen. En sak är säker, och det är att det blir hårdrep nu de kommande två veckorna!

För er som är kanske bara yttepyttejättelite intresserade av hur vi låter som hänvisar jag till http://www.myspace.com/rewindsweden.com där hela vår EP ligger. Till er som är väldigt jätteintresserade hänvisar jag till precis samma länk. Kom gärna med kritik och säg vad ni tycker om det.

"Jag har kommit på att jag tycker om att stoppa upp saker i rumpor! :D"

Med respekt för personen i fråga utelämnar jag namnet på den som skickade ovanstående sms till mig igår.
Hur reagerar man när man får ett sånt sms? Det hela kan uppfattas förmodligen av 9/10 som en ytterst udda sysselsättning. Ska jag tipsa personen om vård eller ska jag låta utvecklingen av sysselsättningen ha sin gång och bara vänta på aftonbladets rubriker?

Jag hoppades innerligt att sms:et på något konstigt vänster var fake. Att någon hade stulit telefonen i hoppet om att rasera ett helt liv! Det visade sig att sms:et faktiskt kom från den angivne avsändaren och jag blev orolig, är än idag skall tilläggas. Ska man behöva gå och känna oro bara för att denne underliga varelse har fått för sig att underhålla sig själv på fel sätt? Nej jag tycker inte det!

Samtidigt som kylan håller Sverige i det kallaste köldgrepp kommer jag på mig själv hur dåligt jag bloggar för tillfället. Jag vet inte riktigt varför men jag har ingen inspiration te't. Jag får kanske överväga att göra som de stora konstnärerna gör; de åker någonstans i hopp om att finna den inspiration de förlorat.
Så för den här bloggens bästa så kommer jag öppna ett sparkonto som heter "Skicka Mattias och hans blogg till Thailand för inspiration". Vill just du fortsätta underhållas så är du mer än välkommen till att skänka ditt bidrag.
På tal om kyla ja, det är ju helt förvridet att detta avlånga land fortfarande kan prestera sådana här vintrar som just nu härjar. Det finns inte mycket som slår en kall vintermorgon med solen som strimmar igenom persiennerna samtidigt som man kikar ut och konstaterar att snön glittrar lika fint som igår.

Jag gjorde min första arbetsdag för året idag också, mycket roande på många sätt. Tänk att det är fascinerande till vilka åldrar sexualkunskaperna har sträckt sig ner till. Idag fick jag, i skriven form frågan "Har du gjort sex med Olivia?" Ungar i lågstadiet ska inte kunna sånt. När jag gick i lågstadiet trodde jag att enda skillnaden på killar och tjejer var att tjejer hade lite längre hår! När jag gick i lågstadiet roade man sig med att se vem som kunde trycka in mest sand i munnen eller den som kunde kissa högst. Inte vikariens sexuella referenser! Okej, aningen överdrivet kanske. Men på den nivån låg det ungefär. Det är tragiskt att man inte kan få ha sitt privatliv ifred på sin arbetsplats längre. Bättre var det på indianernas tid. Då hade man inget privatliv!

För sisådär 3 månader sedan bildade jag och mina kära vänner ett band. Ett band som först hade ordentlig hjärnbry när det kom till bandnamn, för ett namn måste man ha.
Vi diskuterade fram och tillbaka men kom bara fram till riktiga skitnamn. För att rota fram ett vettigt namn tog vi fasta på att vi för tillfället enbart spelar covers. Vi spelar alltså upp låtar som redan har spelats ett antal gånger. Det hela blev till en riktig tankeställare, relativt långsökt faktiskt men inte så att det hela blir fullkomligt ologiskt. Har man hört en låt en gång och vill lyssna på den igen, vad gör man då? Jo man spolar tillbaka! Smack, namnet Rewind kom upp och försatte samtliga medlemmar i extas!

Vad skulle Rewind spela för musik då? Allihopa var överens om att vi inte skulle följa strömmen och spela vad vi kallar det, så kallad brölmusik. Nej, vi ville sikta in oss på den lite äldre generationen. Att komma ut som 20-åring på morbrors 45-årsfest och bränna av den ena 60-, 70, och 80talshiten efter den andra till gästernas jubel verkar vara bland det roligaste man kan göra.
Låtar som "Proud Mary", "Johnny B goode", "Old time rock and roll" och "Great balls of fire" kom upp på tapeten och började med en brinnande inlevelse övas in. Vi märkte tidigt att det var den här musiken vi skulle hålla oss till. Musik som folk kan sjunga och gunga med till!
Nu, ungefär 3 månader senare står vi precis utanför studions portar. Vi har också skaffat en egen myspace där våra låtar kommer dyka upp inom kort. http://www.myspace.com/rewindsweden

Jahapp, det var det. Då var kulmen av veckor och åter veckor av förberedelser nådd och över. Julafton är slut och jag sitter och sippar på min sjuttioelfte julmust för dagen. "Julmust - drycken som alltid smakar bra". Jag borde bli en sån där som skriver slogans som leverne. Jag skulle kunna försörja hela Skövde Kommun på mina intäkter. Lyssna bara på den här, jag kom på den förut: "Julklappar - en inslagen önskning".

Nog om det. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om julen egentligen. En sak är iallafall säker; den är överskattad. Jag ser på min kära mor runt 12.15 och konstaterar att hon sliter och är stressad ändå ut i örsnibbarna. Jag frågar snällt om det är något jag kan hjälpa till med men det är det ju inte. Jag får lite dåligt samvete över att alla sliter som djur och så är allt över på en bråkdels sekund.
Tradition? Javisst, men man kanske kan dra ner lite på ansträngningarna. Ta den där förbannade frestelsen som exempel, den som ska envisas att ta plats på julbordet vart eviga år! Mamma hade stått och slaskat ihop en hel janson.
Hur många åt av den? En eller två. Inte ens en sjättedel av den åts upp. Då kan man fråga sig om det verkligen är värt att göra den. De kanske tänker som Gustav Svensson "Åt och åt, den ska stå där!". Det spelar liksom ingen roll om någon äter eller inte, den bara ska stå där. End of the story liksom.

Jag får iallafall önska alla en god fortsättning. Nu ställer vi in siktet mot nyår!

Han har en och annan poäng.

Att gävlebocken förra året klarade sig undan de som vill se den brinna tyckte personerna i fråga tydligen inte det minsta om. Nu har den brunnit igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Själv tycker jag det är väldigt komiskt att den inte får stå ifred ett enda år utan att bli påtuttad. Det är ingen liten julebock vi pratar om heller!
Nu hade jäklarna till och med hackat sig in på övervakningskamerorna som spanade på bocken med örn-öga och lyckats sätta dem ur spel för att sedan tända på bocká!

Aftonbladet startade en omröstning där frågan löd "Är det rätt att bränna ner bocken?" Bara att ställa en sån fråga tycker jag rent ut sagt är skitroligt.
Jag kan föreställa mig hur gävleborna känner sig som får sin älskling nedbränd varje år. Framförallt de som lägger ned tid och kraft på att sätta upp halmköret! Jag vet bara hur jag skulle reagerat om någon skulle eldat ner gamle Einar här på mitt rum. Jag skulle gått berserk på varenda bock där ute i landet i hopp om att hämnas honom!

Är det här på riktigt? Snön fullkomligt vräker ner! Snö som vräker ner och sedan stannar på marken utan att smälta bort är ytterst ovanligt här i världsmetropolen Skövde. Dock för snön inte enbart gott med sig. Häromdagen när jag och min gode vän Joakim som nu har hittat hem från Uppsala, var och sladdade lite på billingehovsparkeringen fick jag äran att sköta ratten. Klumpig som jag är lyckas jag att stå på näsan. Jag skämdes, reste mig upp, borstade av mig snön kvickare än kvickt och bad Jocke att ge fan i att garva. Jocke gav inte fan i att garva.
Jag tog ut min fasansfulla hämnd på honom genom att sladda över brunnslock med bilen.
Ständigt hörde jag jocke vråla "Akta brunnslocket för helvete!", från passagerarsätet. Jag låtsades inte höra. Jag kände mig som rallykalle och kände mig snäppet häftigare en vanligt.
Jag kom på mig själv efter ett par minuter med att göra rallyljud med munnen. Sånna där man gjorde när man var liten och man låg på golvet och sladdade upp svarta gummispår på mammas och pappas nylagda parkettgolv ni vet.

Jag undrar vad min gode vän i passagerarsätet tänkte..

Då var det dags för ett kärt återseende; Thumbs up and down! Också kallat "Veckans lista".
Jag har dock ett problem. Jag vill gärna kalla det här momentet för just "veckans lista". Men för att kunna göra det så ska jag gärna knepa ihop en sån här en gång per vecka. Det vet jag själv att jag inte gör. Men vi kan säga att den heter så ändå, för då kan man läsa ut det såhär: Ve-ckans li-sta!
På samma sätt som de säger "Bin-go Lo-tto" ska man läsa ut "Veckans lista". För ultimat nöje läser man inte, ni småtrallar det för er själva. Är ni med? Det blir mycket roligare då, på hedersord.
Here we go!

Igår var det fest och som vanligt när man har tömt några flaskor så kommer man på och börjar fundera på de mest konstiga saker. Likaså igår.

Jag och mina tre kompanjoner var på väg ut till Hentorp där festen höll till. Tanken slår mig plötsligt "Varför i hela friden bytte VIM namn till JIF?" Ni vet diskmedlet "VIM". Jag rådfrågade mina vänner i baksätet men de var inte till någon som helst nytta. Även på festen letade jag efter ett vettigt svar, men förgäves.

Jag förstår det inte. När men heter ett så obetydligt namn på tre bokstäver som i Svenssons huvud inte betyder något speciellt byta till ett nytt obetydligt namn! Vad är vitsen liksom? Låter "JIF" lite mer hippt? JIF kanske hänger i de diskmaskiner som är aningen coolare än vad "VIM" gör. Vad  vet jag. Det är sånt jag funderar på när jag har lite tid över.


Jag måste avsluta med att säga att jag uppskattar verkligen de varma ord jag får ang. bloggen. Både här i kommentarsfältet och i verkligheten. Det är något ni gärna får fortsätta med. Utan dem hade jag inte skrivit en rad :)

Jag var och tränade igår, allt flöt på precis som vanligt - fram tills det var dags att duscha.
Under tiden jag tar av mig träningskläderna så hör jag att det står två personer inne i duschen. "Crap", tänkte jag. Det innebär att jag måste stå bredvid en av dem. Det må låta fjantigt men duscharna uppe på nautilus sitter så nära varandra att de praktiskt taget sitter ihop. Man skulle lika gärna kunna ha ett duschmunstycka av den lite större kalibern i mitten av taket så fick alla trängas där bland allt lödder och skum. Myspys.

I alla fall. Jag tog klivet in i duschen, och vad möts jag av? En äldre herre som står och tvålar in skinkorna samt själva "bullseye". Han gör detta med rörelser som inte är av denna värld. Han höll skinkorna i ett järngrepp som skulle göra självaste iron-man grön av avundsjuka! Under den tid som detta järngrepp dominerade herrens rosiga skinkor böjde han sig ett par grader frammåt så att han riktigt skulle "komma åt".

Självklart ska man vara noga med hygien och hela den biten men det får väl ändå finnas gränser!?
Känner du igen dig vid beteendet - sluta genast upp med den äckliga verksamhet du sysslar med!

"Woops", "Vad har jag gjort här?", "Okej, det här blev inte jättebra", "Nu har du ett jack där på sidan, bara så du vet", "Jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Det känns som saxen fick eget liv"

Jag älskar det lugn Olivia inbringar när hon sätter saxjäkeln i kaluffsen på mig. Välbehövligt, visst. Avslappnande, not so much. Min käresta frågade till exempel innan hon började hårmassakern hur långt hon skulle klippa. Jag sa att 1½ cm borde bli bra. Efter några minuter kläcker hon att "Nu är du väldigt korthårig, bara så du vet.." "Du skulle ju bara ta 1½cm?!" "Jag vet men jag brukar ha väldigt svårt att avgöra hur mycket det är".

Jag tittade skeptiskt på henne och drog en djup och eländig suck.

Jag kan inte beskriva i ord hur besviken jag är över mig själv och mitt usla bloggande. Trots att folk skriver till mig och visar uppskattning så förmår jag mig inte att fatta tangenterna och snickra ihop ett inlägg eller två.
Nu får det faktiskt bli ändring!

Julen närmar sig med stormsteg och jag känner mig faktiskt ganska positiv. Julen brukar annars vara ganska seg i mitt tycke. En dag som man redan innan den börjat vet hur den kommer att se ut. Ungefär lika spännande som ett munsår på sommaren. Man går upp, mamma ropar att man ska släppa datorn och komma med en hjälpande hand till all mat, pappa yrar runt och försöker hålla ordning på alla hönsen i hagen samtidigt som julskinkan bränns i ungnen likt en albinounge i sahara. Men i år, i år känner jag att det kommer bli ändring. Innanför väggarna på detta hus blåser nämligen förändringens friska vind.

God Jul på er!

Hihi, som den datanörd jag är har jag haxxat mig in på min älsklings blogg. Har suttit och läst massa bloggar ikväll och insett att det är populärt (att "gästblogga", dock gör ju inte jag det eftersom mattias inte har en aning om det här).

När jag ändå är här kan jag bara berätta för alla vilken underbar, perfekt, omtänksam, världens sötaste och gulligaste pojkvän han är! Och hur synd jag tycker om alla er andra som inte får vara tillsammans med honom, alla borde få prova egentligen bara för att se!

När man talar om trollen, nu ringde han precis och sa att han var påväg att möta mig för att vi ska bege oss hem till honom för att sova = jag har väldigt bråttom!

Puss hjärtat! <3

- En 8-kronorsglass tack!

Det har ständigt varit min "line" när jag ska ha den där billiga glassen i rån på mc'donalds. Det har alltid fungerat utan någon som helst problematik - fram tills idag.
Jag och mina två kompanjoner M. Hassel och O. Lööf hade utforskat mediamarkt, rusta och dess sumpmarker utan någon som helst anledning. Förlåt, det fanns en anledning. Enda anledningen vi hade var att Mr. Hassel var lite sugen på världens största uppblåsbara tomte som enligt sägnen skulle befinna sig någonstans bland Rustas hyllor.

Vi lämnade sumpmarkerna ute på stallsiken och begav oss mot McD för att ta något litet att tugga på. Jag tog mig ett snack med säcken nere i magen och frågade vad han ansåg sig vara passande på en onsdagkväll. "En 8-kronorsglass tack!", knorrade han.

Hassel svängde in i driven och började beställa vad han själv och Lööf skulle ha. När det sedan kom till mig och min beställning så fick den en chans, EN! Bara för att den vänliga tjejen i luckan inte plockat ut bullarna ur öronen hörde inte hon riktigt vad Mattias sa. I baksätet satt jag och skrek förbrilt "En 8-kronorsglass, en 8-kronorsglass!". Samtidigt som Mattias lämnade min beställning att dö enbart för att han var för lat för att repetera min otroligt avancerade beställning, och få tjejen i luckan att förstå, rullade han vidare för att betala. Min glass, min mage och jag själv övergavs alltså på det mest grymma av sätt. Hassel hade som toppargument att "Det heter inte 8-kronorsglass. Det heter glass-i-rån!" Det spelar väl ingen roll? Glass som glass! Jag var purken resten av kvällen.

För att undvika diverse missförstånd och dispyter med såväl personal och vänner antar jag att det för mitt eget bästa är att börja säga som alla andra dödliga människor; En glass i rån.

8-kronorsglassen är död.

Precis hemkommen efter en timme nere i replokalen med några så otippat som min kära far och morbror. Vi jammade, bytte skinn och provade lite olika cymbaler som jag lånat med från mathsons musik. Förövrigt går det riktigt bra för Rewind för tillfället. Låtarna sitter där de ska och vi fyller ständigt på spellistan med nytt och fräscht material. Håll utkik efter Rewind säger jag!

Jag måste när jag ändå är igång slå ett slag för mathsons musik här i Skövde. Det är utan några som helst tvivel den bästa musikaffären jag besökt. De har gjort hemläxan angående vilket utbud en musikaffär bör ha och hur man bemöter sina kunder. Aldrig har jag kängt mig så "viktig" när jag går in i en affär. De gör allt för att göra en nöjd, I like it! Att låna med sig cymbaler för sisådär 5-6 tusen kronor - inga problem!

Jag var som sagt precis i replokalen, samma sak igår och jag kommer även åka ner igen i eftermiddag. Det är så härligt när man har tillgång till att åka ner och gå en rond eller två med trummorna utan att störa någon familjefrid hos grannen såhär på söndagen.
Jag har under ett par veckors tid haft ögonen på en sydafrikan som heter Cobus, en trummis av rang! När jag sitter och förbluffas över hans talang, taktkänsla, den allmänna skickligheten han besitter och kanske framförallt - glädjen, tänker jag att "Det där KAN inte vara  så jäkla svårt. Jag måste åka ner och prova." När jag tar plats i trumstolen så är det likförbannat samma gamla problem, det går helt enkelt inte. Det är för avancerat.

Mitt troll här hemma är en väldigt speciell person, hon får för sig de mest udda saker och säger de konstigaste av meningar. Igår gjorde när hon lastade in en stor sked mat och jag tittade lite konstigt på henne, kom hon med ett konstaterande angående vad ett förhållande går ut på:

- Förhållanden handlar faktiskt inte bara om sex. Man måste faktiskt äta också!

Olivia, du har så rätt så!


Vi har precis avslutat en film och hon reser sig för att göra ett besök på toaletten. På vägen dit passerar man en stor helkroppsspegel som hon alltid stannar till vid för att se till att allt är som det ska, så även nu idag. Skillnaden var att idag när hon hade konstaterat att allt såg okej ut så utrbrast hon: "BU!" åt sig själv.
Vad är vitsen med det? Hon tittade på mig och fnissade lite och jag log lite halvskeptiskt tillbaka åt mig tokiga flickvän.

Samtidigt som jag sitter här i helenaskolans datasal och känner att nostalgikänslorna svämmar över i kroppen så får jag syn på det här på aftonbladets hemsida:

Jag måste säga att det är med lättnad jag skriver det här inlägget. Äntligen har världen kommit till insikt och tagit sigg förnuft till fånga. Äntligen ett erkännande!

http://www.tackfilm.se/?id=1258563525151RA89

Igår var det inte bara sju månader sedan jag blev tillsammans med mitt lilla troll utan även första gången vi sågs på ett bra tag. Det är så skönt att återförenas, det känns som man är tillbaka på dag 1. Allt pirr i kroppen finns där och man vill inte släppa taget om varandra. Jag ville till och med dra med henne in på toaletten men där gick tydligen någon form av gräns..

När jag entrade huset och hade gått uppför de 24 trappstegen så började jag känna lukten av mat. Trollet höll på med en underbar skapelse - tacopaj! Detta var ingen vanlig tacopaj, nejnej. Här talar vi om specialare utöver det vanliga. Fråga mig inte vad det var i, det vet bara mästerkocken själv. Det är så hemligt att receptet förvaras nere i stadshusets källare där bara riktigt viktiga personer har tillträde, en skara där Olivia hör till. Jag har ingen aning om hur det ser ut där nere i den dunkla källaren men förmodligen är det väldigt mörkt, grått med stenväggar. Lite gammalt 1600-talsfängelse skulle jag sätta min veckopeng på. Jag ska fråga henne sen hur det hela hänger ihop.

Vi hade en jättemysig kväll, tack!

Under två dagar har jag agerat idrottslärare på högstadiet. Det var ganska intressant, jag fick se och uppleva både det ena och det andra!

Bland annat så har jag fått se den mest starka "gruppen" i en klass någonsin. Det var ett gäng tjejer alá college-cheerleaders. Likheten mellan eleverna och de cheerleaders man ser i amerikanske ungdomsfilmer var skrämmande. De skuttade, hoppade, bildade ring och skrek hejjaramsor inför den otroligt viktiga volleybollmatchen. Envisheten ska vi inte ens tala om. Jag hade inte ens angivit dagens aktivitet innan de hejdlös skrek att de redan hade delat in sig i lag. Jahapp, tänkte jag, fine. Det visade sig vara mitt livs misstag. Vilket liv det blev på hönsen! Och när jag idag försökte ändra lagen; "Vem tror du att du är? Du kan inte bara komma och bestämma!". Ursäkta mig, det kan jag visst!

Jag kan tänka mig att de är sorten som har sitt eget bord i matsalen och när skolans försiktiga tjej kommer fram med sin bricka med tisdagslunchen på och frågar om hon får sitta vid dem säger de "Eh, nördbordet är där borta", och skrattar högt i kör. Förmodligen spatserar de omkring i skolan korridorer i ett V, med den mest populära tjejen längst fram och bara äger.