Dagen började med något som jag inte upplevt på många år. Jag var hos en kompis innan klockan var slagen 10.00! Jag förvånades över Hannes vakna tillstånd när jag kom dit. Jag trodde inte att ungdomar idag var uppe såpass tidigt numera. Annat för det ju förr när man skulle upp och mjölka Rosa!

En mycket hjälpsam Hannes och en mycket trumsugen Mattias resulterade i att vi köpslog lite. Jag gick ur köpstridens hetta med ett trumset, han med pengar.
Jag måste även slå ett slag för Hannes bands replokal! Maken till tillflyktsplats har jag inte sett. Det var toksnyggt! Tv, micro, kylskåt, tv-spel, soffor och instrumenten såklart. Vem behöver ett riktigt hem när man har en sån plats?

Med mitt trumset i högsta hugg rattade jag ner till sensus där vårt bands lokal ligger. Inte lika flashig, inte lika stor men vi gillar den ändå. Nu är iprincip allt på plats, det är bara lite cymbaler och en förstärkare som saknas.

Jag har aldrig varit någon "spontanitetsmänniska", men i lördags fick jag en liten inblick i hur det kan vara. Klockan var 16:00 och jag hade för två timmar sen monterat upp min dator och tillbehör på ett lan i mariestad. Då kommer sms:et som erbjuder mig en resa till stockholm samma dag - klockan 17.30. Jag bestämde mig relativt kvickt att göra slag i saken och packa ner mina tillhörigheter igen och styra silverpilen (saaben) mot skövde.

Inte en tågresa utan något att dricka, det är A och O. Efter att jag hade inhandlat pressbyråns bästa ramlösa så fick jag för mig i den tristess jag befann mig i att ta mig en kik på baksidan av flaskan och se vad det stod där. "Innehåller mer än 1,5mg fluor". Jaha? Hur mycket mer? Är det 90% fluor eller vad är det frågan om? Kan det bli luddigare? Man kan jämföra det med att sätta etiketten "Mer än 1% alc." på spritflaskor. Det är idioti på riktigt. Varför inte bara skriva hur mycket det är? Det kan väl inte vara så svårt?

Efter att jag grubblat ett tag och kastat en och annan dumhetsförbannelse över ramlösas VD var det dags att gå och kissa. Det uppstod dock ett smärre problem. Hur tvättar man händerna? Jag hade kunnat driva runt ett helt kärnkraftverk enbart med min tankekraft!

Jag känner ett redigt glädjerus i min kropp nu!
Tidigare idag så ringde en lagom go och glá man vid namn Magnus och talade om för mig att vi har fått en ny, egen replokal. Det var den första härliga nyheten idag som jag snabbt delade med mig av till mina övriga bandmedlemmar, självklart blev de lika glada.

Det kvarstod dock ett problem. Utrustning. Jag har inga trummor, Micke har ingen förstärkare, Hampus har ingen förstärkare och vi har inga mikrofoner. Nu när jag skriver så undrar jag lite vad vi håller på med.. Kanske skulle man införskaffa ett stycke utrustning innan man skaffar lokal(?) Struntsamma, utrsustningen trillar in i den kommande veckan.
Då kom i vilket fall räddaren i nöden: Henrik Siberg, trummis i Polkapix. Han kom med ett briljant tips på en webshop som har mer än väldigt överkompliga priser på allt inom musik. De har bland annat över 200 trumset att välja på, ett av dem ska bli mitt! Nu ser jag ljus i tunneln igen, ljuset har återigen tänts!

Som ni har väntat, som ni har suktat, som ni har svurit, som ni har gråtit, alla era sömnlösa nätter, allt det är nu över - Bloggen med stort B har återuppstått!

Jag har lite svårt att sätta fingret på varför bloggen har varit såpass inaktiv som den faktiskt har varit. Förmodligen har det berott på allmän idébrist och dyl.
Hur som helst. Vardagen vaggar fram precis som vanligt, lika grå och tråkig som en novemberdag av värsta sort. En av de få ljusglimtar i denna tristess är vårat nybildade band som ni snart kommer att kunna skåda på de riktigt stora arenorna. Vi har dock ett problem - namnet. Vi förmår oss inte komma på något passande namn. Sitter du och trycker på ett lite klämkäckt namn så ut med det!

Jag har även hunnit med att imponeras av mig själv åtaliga gånger under denna blogglösa tid. Förmågan att åka ut till företag, presentera sig själv och lämna cv i hopp om en anställning har överraskat mig ordentligt. Jag har alltid sett det som pinsamt och lite halvgenant. Det är nästan tvärtom. Nio av tio ser väldigt positivt på att man kommer och presenterar sig och lämnar sitt cv.
När jag var yngre trodde jag alltid att de skulle höja på ögonbrynet i stil med den där dryga msn-smilien och tänka: "Men lilla vän, vad gör du här? Förstår inte du att det inte finns något jobb åt dig här?" Saken är den att det är tvärtom. Det intrycket jag fått av de olika chefer jag träffat har varit väldigt positivt så det är väl bara att hoppas på att jag gjort såpass bra intryck att de kan tänka sig att anställa mig.

Till sist vill jag bara kasta en skopa skit av äckligaste sort på comhem. Vi har varken haft internet eller duglig tv-bild på tre dygn nu och det gör mig lite småförbannad. Visst, det blir ett litet wake up-call som säger till en att man kanske inte ska vara så beroende av internet och tv. Men nu är läget såpass tragiskt att man/jag faktiskt är det. Jag erkänner det, jag är en medieholic!

Samtidigt som de bra tv-programmen lyser med sin frånvaro rakt upp i ansiktet på oss, så kommer tv4 med ett program som kan vara det sämsta och mest meningslösa de någonsin producerat. Ett program där man får sitta och titta på en avdankad b-kändis som försöker hålla ut 11 minuter i en sluten kapsel som är trädd över huvudet där det släpps ner diverse äckliga djur, allt för att vinna mat åt resten av deltagarna. Jag talar om "kändisjungeln".

Om jag förstod upplägget rätt så går programet ut på att 1-2 gånger i veckan så kommer de ha en tävling där man kan vinna mat. Resten av tiden kommer de sitta där i sitt läger, som förövrigt ser lika underhållande ut som en död guldfisk. Vad är poängen med programmet? Att se på när folk som går under kategorin "kändisar" men som man aldrig hört talas om tidigare sitter och äter mat?

Tv4 lyckades med Robinson, det måste jag erkänna. Men varför då inte nöja sig med det istället för att försöka göra en kopia av det fast med mycket lindrigare regler? Är det bristen på programidéer som har slagit hårt på tv4 eller är det bara att de är lata och inte orkar komma på något roligare?

Hur som helst, kändisdjungeln är det sämsta jag sett på länge!

Jag och Olivia hade lite tidspress på oss idag när vi skulle hinna med idol, knåpa ihop en skiva, tvätta, hon skulle göra iordning håret osv. Till råga på allt så var det en dokumentär som hon ville se. Såhär löd våran konversation:


Olivia: Det är en dokumentär klockan 21 som jag vill se.

Mattias: Jasså, vad handlar den om då?

Olivia: Det var typ om människor som inte kunde sluta äta mat.

Mattias: Men kan vi inte ha på det lite i bakgrunden då medan vi gör allt annat?

Olivia: Äsch det behövs inte. Jag har ju dig! :)


Äter jag verkligen så mycket?

Kvinnor tjänar mindre, sure. Det tycker många är könsdiskriminerande, (jag får sätta det ordet på ctrl+c, ctrl+v) även jag. Utför kvinnorna samma arbete i samma utsträckning som männen så är det för mig en självklarhet att det ska vara samma siffror på lönespecefikationen.

Jag och förmodligen många andra får känslan av att det ständigt är kvinnorna som behandlas orättvist och att det är så synd om dem hit och dit. Visst, till viss del!
Men är det något som är könsdiskriminerande är det alla "dejtinglinjer" dit man kan ringa om man vill "snacka med en het kille", eller tjej för den delen. Här kommer det sjuka. För att ringa ett nummer av den här sorten är man som man tvungen att punga cirka 20:-/minut medan kvinnor ringer gratis! Vad är det för något!? Varför ska det i runda slängar vara 20 gånger dyrare för en kille att ta kontakt med en tjej än tvärtom?

När jag var yngre och man var snäppet för omogen och barnslig så hade jag och mina polare som favoritsyssla att ringa till en dejtinglinje som heter "one-to-one" - som tjejer. Fråga mig inte vad vi fick ut av det, det var förmodligen lite "förbjudet" och hela den biten.
Jag kan inte föreställa mig hur arg jag hade blivit om jag som kille hade lagt ut, säg 200:- på att snacka med en liten kille, eller nej förlåt, pojke(!) på 12 år med förställd röst istället för en mogen kvinna på 25, 30 år som man faktiskt ringer för att prata lite "allvar" med. Om jag säger såhär, vi killar är sjuka! Vi hörde både det ena och det andra i den där telefonen..

Det jag vill komma fram till är i vilket fall att; Varför ska det kosta 20 gånger mer för en kille att ta kontakt med en tjej än tvärtom? Sure, företaget tjänar på det eftersom killar är mer desperata än tjejer. Men saken som sådan är helt förvriden.

Gymet - en plats för alla! Långa, korta, tjocka, smala. Allihop ska de dras dit!

Det finns dock en grupp som ska därifrån omgående; wannabes. Gruppen består till 99,9% av killar i 20-25 års-åldern som inte har accepterat sin kanske lite för klena muskelmassa och kroppsbyggnad. Killar som står där i sitt vita linne som de med flit köpt i en lite för liten storlek i någon sunkig utlandsbuik för ett billigt pris, svarta mjukisbyxor som helst har någon anknytning till något gym, och glor på hantelstället likt en gam över ett dött kadaver. Det är här det så berömda felet kommer. De väljer den lite tyngre hanteln före den som väger snäppet mer, och som de kanske behärskar så som de ska, just för att det ska se lite tuffare ut. Övningen som de sedan ska utföra blir ryckig och en vanlig bicepcurl ser ut som en hantelpress. Man kan inte låta bli att förundras över hur de tänker.

Vad vill dessa uppnå? Vill de imponera på de tjejer som inte ens befinner sig på avdelningen där de fria vikterna finns eller är de bara allmänt inkompetena och okunniga?

Nu låter jag som en annan gyminstruktör med 10 års erfarenhet på nacken, jag är inte en sådan. Det enda jag vill att folk ska sluta med imponeringsförsöken, de fungerar inte!
Eller gör de det, tjejer?

Don't do steroids!

Allt detta prat om vuxenpoäng hit och dit. Sorry folks, idag har jag tagit ledningen i vuxenligan pro 5000!

Hur åstadkom jag detta? Jo, har skaffat mig ett truckkörkort hos truckutbildarna i Skara, vilket innebär att jag får köra de mest råa och brutala maskiner som finns på marknaden idag (med en viss överdrift).
Nu har jag breddat arbetsmarknaden markant vilket förhoppningsvis resulterar i någon form av truckkörning då det faktiskt var rätt roligt. Roligt men inte heller helt enkelt. Inte nog med att jag känner mig rätt så nöjd med mig själv, jag tror att mina kära föräldrar är lite imponerade av min starka prestation.

Truckförare är egentligen ett underskattat jobb. Jag kan bara tala för mig själv, men jag hade känslan av att truckförare blev bara de som inte har någon direkt utbildning, lite som städerska (no offence mot städerskor). Så är inte fallet! I truckförarens händer vilar te.x tv-apparater, datorer.. you name it! Att välta eller tappa en last med LCD-tv:s är kanske inte att rekomendera.

Jag har noterat eran besvikelse över att "Grej of the day" inte har visat sig särskilt ofta. Det ska bli bättring, jag lovar! I min annars så händelefattiga vardag händer det tyvärr inte särksilt mycket roligt, sad but true. Kandidaterna till "Grej of the day" är lika få som de friska bakterierna i bulgariens beryktade klamydiapooler.


Dagens grej of the day består i vilket fall av ett citat från min mor. Vi satt vid matbordet och samtalade om lite allt möjligt, operationer bland annat. Helt plötsligt kom det, liknelsen vid ett blixtnedslag var slående. Mitt uppe i allt operationsprat så kläcker mamma:

Jag skulle vilja passa på att tipsa om Skövdes just nu skönaste band; Polkapix!
Jag såg dem för första gången live på matfestivalen nu i helgen som var och jag måste säga att jag är mäkta imponerad! De spelar med en sjujäkla glädje och deras låtar är riktigt svängiga. Mer sånt!

Kika gärna in på deras hemsida http://www.polkapix.se

Det finns en yrkesgrupp som är med grislängder den minst omtyckta av oss dödliga. Jag talar såklart om lapp-lisorna. Den gruppen människor som inte vill annat än att jävlas med andra människor. Det är precis det deras jobb går ut på, att jävlas. Jag vet mycket väl att deras egentliga jobb och det de gör är att upprätthålla lagen och hålla "ordning i trafiken", men det är mycket tråkigare att skriva.

Jag undrar hur man blir lapplisa. Förmodligen så börjar de formas redan i förskolans glansdagar då de små lågstadieungarna strassar omkring på skolgården lika uppspelta som en alkis på valborg. Mest troligt fick inte vissa barn vara med de coola gängen och hänga. Kanske hade de inte tillräckligt häftiga puttekulor. Kanske skjöt de med fel goggos. Fråga mig inte varför, förmodligen såg de ut på ett visst sätt. De kanske hade orange hår med pippitoffsar, fräknar, glasögon och tandställning. Det är såklart bara en hypotes.

När de sedan kommer upp i mellan- och högstadiet och framförallt gymnasiet så började det hända grejjer! De smed sina planer för hämnd! 
Mest troligt satt hon där i biblioteket i full färd med att blåsa så stora bubblor med tuggummit som möjligt samtidigt som hon försökte komma på ett slugt sätt att hämnas på de som inte lät henne vara med och leka som liten.
Till slut kom hon på det! Denna djävulska idé som fått tusentals personer att svära ramsor längre än vad som egentligen är möjligt. Att lalla omkring där på stan och ge folk böter bara för att de har missuppfattat vägverkets annars så otroligt lättolkade skyltar och reglar, det är en synd!
Denne person hoppas jag, vart han eller hon nu befinner sig har det riktigt jäkligt och ångrar djupt att idén med lappliseriet sattes till verket.

Då var det återigen dags för veckans lista! Tänk er signaturmelodin till bingolotto och hur de delar upp ordet "bingolotto", så vill jag att ni ska läsa eller uttala det för er själva i huvudet. Upplevelsen blir komplett om ni halvsjunger likt en kollibri. 
Tänk er lite klämkäck musik och så svischar loggan "veckans lista" in i bild och en glad dansbandsröst halvsjunger "ve-ckans-lis-ta, yeah", ballt.



IPRED i all ära, men hur skönt är det inte att när man saknar en film, att kunna surfa in på en sida som det går snabbt ifrån, alla filmer är i dvd-kvalité, alla är med svensk text och allmänt superbra? Plånboken kanske tryter eller vad det nu vara månde. Swebits.org är en gudagåva!

3. Erik & Mackan
Sveriges enligt mig roligaste programledare. Filip och Fredrik i all ära men Erik och Mackan är snäppet bättre enligt mig. Deras "snygga och smärta" och "hela och rena" är två av de få serier som jag gillar och kan se på om och om igen. Nu är de aktuella med "Hål i väggen" och jag kan inte tänka mig bättre programledare! Mer Erik och Mackan åt folket!