Sandlukt
Ett doftljus med sanddoft. Då undrar jag, hur luktar sand? Sött, surt?
Tips!
Ett tips till alla killar där ute:
Kasta inte dricka i din flickväns hår 1 1/2 timme innan gästerna kommer, och inget är fixat. Det blir inge bra.
Ifrågasatt påskgodis
Påsk. Vilken högtid va? Maken till överskattad högtid får man leta efter. Jag anser mig själv som en någorlunda traditionsfast person. Allt ska vara som det alltid varit, osv. Men påsken, den kan faktiskt kvitta. Med handen på hjärtat är jag inte stensäker på varför vi firar alla olika dagar. Med den oroande faktan på näthinnan kan man antingen ifrågasätta skolsystemet, eller individen Mattias Nilsson. Det kanske är så enkelt att, bryr man sig inte om en högtid, ja då bryr man sig inte om att registrera faktan om den heller.
Påskafton. Jesus dog, eller? Eller nej, var det på långfredagen kanske, och på påskafton återuppstod han. Var det så det var? Jesus var en snubbe som hann med mycket på bara några få dagar. En aktiv person helt enkelt! Det är skärtorsdag, långfredag, påskafton och påskdag. Alla har de (antar jag) en speciell händelse knuten till sig.
Till att fira det här då, vad gör vi? Jo, vi lägger godis i ett pappformat ägg och leker "fågel fisk eller mitt-i-mellan". Än idag tvingar folk mig att leta efter det där ägget. Äggjakten till trots. När det "börjar brännas", och man vet att ett Kebnekeise av godis bara är någon meter bort, ja då är det inget annat än eufori. Ferraribilar, sura nappar och syrliga döskallar. Listan kan göras lång.
Det finns en risk. Det finns en risk att den där mysiga känslan går över snabbt. Alla vet att äggets innehåll är allt. Allt hänger på äggets innehåll. Vad ligger då i ägget, om inte rent vuxenkraffs. Det är som att någon tagit den där mysiga känslan, stoppat den i en rostig malkvarn för att sedan laga bränd knäck på den! Den lycka som trots allt hade hunnit infinna sig, ja den är nu borta.
Man tycker att Jesus kunde ha haft det här i åtanke, att otaliga oksyldiga människor, skulle öppna sina påskägg till inget annat än besvikelse. Och allt på grund av honom.
Man tycker att Jesus kunde ha haft det här i åtanke, att otaliga oksyldiga människor, skulle öppna sina påskägg till inget annat än besvikelse. Och allt på grund av honom.
En härlig bild från Korfu, för att muntra upp stämningen.
Dagens träningslåt
Mitt i all mat-, ägg- och godishysteri tänkte jag komma med ett tips på en skön träningslåt. Det var trots allt längesedan jag gjorde det.
Dagens låt kommer från ett kanadensiskt band som heter "Thousand foot krutch". Dessa herrar har varit med i gamet länge. 1995 bildades de, och still going strong!
Släpp efterrätten, dra på er löparskorna och ge er ut på ett varv vettja! Det ska jag göra!
Okej, det ska jag inte alls. Jag ska ut och ta en öl med en kompis som är hemma från Belgien.
Bowling
Sjukt trevlig kväll igår med Robin, Annie, Frida, Micke och Olivia. Bowling, hamburhetallrik och en del öl. Kunde knappt varit bättre. Käglorna flög och allas humör var på topp! Kan också glatt meddela att grabbarna gick vinnande ur striden. Nu står det 1-1 mellan damerna och herrarna. Någon gång framöver får det bli en tredje och avgörande batalj för att bevisa vilka som faktiskt är bäst.
Tack!
Ett shoutout!
Godmorgon vänner! Jag tänkte bara kort och gott dela med mig av en så kallad "drumcover" som jag hittade på youtube. Det är en kille som kallar sig för "COOP3RDRUMM3R" som står för inspelningen. Oerhört duktig!
Jag spelade själv trummor i några år, och försökte mig faktiskt på att göra ett par covers. Dock kom jag aldrig i närheten av den här killen.
Throwback thursday!
Jaha, då var det dags för veckans "throwback thursday". Idag kastar vi oss tillbaka till de härliga sommardagarna 2008. En av de dagarna då jag och tre vänner; Jonas, Markus och Gustav, åkte till ett ställe som heter Djäknessundet. Det ligger strax utanför karlsborg och är helt fantastiskt! Vi hade tagit med oss engångsgrill, stereo och en massa gott. Livet kunde inte varit bättre. Jag gjorde även en film från dagen som ni kan se här längst ner. Håll till godo!
Tvätta bör man annars dör den
Jag har varit nere och vänt på tvättstationen ett x antal gånger i år redan. Varje gång har det varit sån kö till tvätt-o-materna att jag bara vridit på ratten 180 grader och kört därifrån så fort jag bara kunnat. Idag fanns det ingen återvändo.
Bilen var så otroligt smutsig att det nästan var pinsamt att köra omkring i den. Jag hade bestämt mig innan att oavsett hur lång kön var skulle jag stå och vänta på min tur.
Varför är det förresten alltid som så att när man själv ställer sig i en relativt lång kö så kommer det i princip inga andra och ställer sig bakom?! Är det jag som luktar illa, eller vad är det? Då tänker jag alltid "Hade jag kommit fem eller tio minuter senare hade jag sluppit stå i kö! Jag blir alltid lite småirriterad.
Idag fick jag ställa mig sist i en kö på ca fem bilar och vänta i sisådär 15 minuter. Tror ni det kom och ställde sig någon bakom mig? Nej. Självklart inte. Då hade jag kunnat komma 15 minuter senare och bara glidit rakt in i tvätten. Tänk vad livet kunde varit enkelt om bara allt klaffade!
Idag fick jag ställa mig sist i en kö på ca fem bilar och vänta i sisådär 15 minuter. Tror ni det kom och ställde sig någon bakom mig? Nej. Självklart inte. Då hade jag kunnat komma 15 minuter senare och bara glidit rakt in i tvätten. Tänk vad livet kunde varit enkelt om bara allt klaffade!
Det är min favoritsaab det!
Facetime med lillfisen
Min lillasyster Malin ringde mig för en stund sedan. Hon är i australien, och har så varit sedan början av september. Det är alltid kul att både se och höra henne. Igår hade hon varit ute i regnskogen och blivit biten av något djur. Det var inget farligt sa hon, men har man otur kunde man få ryckningar i ansiktet.
Onsdag
Jobbade till kl 15 idag. 09-15, en precis utomordentligt lagom tid om du frågar mig. Sjukt mycket att göra på jobbet för övrigt.
Klockan 15:45 hade vi, tydligen, bestämt att vi skulle spela innebandy - något som jag helt och hållet förträngt.
Jag sätter mig vid datorn 15:10 och ser att Anna-Karin skrivit till mig på facebook och undrar vart jag håller hus. Nästan på ett hånfullt sätt svarar jag "Lille vän, det är Onsdag idag. Det är på torsdagar vi spelar."
Klockan 15:45 hade vi, tydligen, bestämt att vi skulle spela innebandy - något som jag helt och hållet förträngt.
Jag sätter mig vid datorn 15:10 och ser att Anna-Karin skrivit till mig på facebook och undrar vart jag håller hus. Nästan på ett hånfullt sätt svarar jag "Lille vän, det är Onsdag idag. Det är på torsdagar vi spelar."
I samma sekund som jag trycker på "skicka meddelande", tänker jag att "A-K är ju faktiskt en väldigt vettig person som inte skulle ta fel tid. Kan det kanske vara jag som har klantat till det?". Jag öppnar en sms-konversationen jag har med han som håller i innebandyn och ser till min fasa att det faktiskt står "Onsdag". Onsdag, inte torsdag!
På två eller tre röda minuter var jag nere i helenahallen. Blev själv impad av min kvickhet!
Innebandyn tog tyvärr slut lite snabbare än tänkt. Ett basketlag kom 16:45 och hade bokat hallen, så det var bara att snällt flytta på sig. Då hade vi bara spelat i en halvtimme, vilket jag tyckte var aningen för lite för att kunna klassas som ett träningspass. Jag skyndade mig hem för att behålla värmen jag jobbat upp genom innebandyn, bytte snabbt om till löparkläder och gav mig ut på en 30-minutersrunda. Summa summarum: 1h löpning idag. Bra!
Stadium Businessbattle
Nu ligger jag i startgroparna inför en riktigt rolig utmaning! Stadium anordnar en tävling - Stadium Businessbattle. Varje butik har fått anmäla ett lag där samtliga medarbetare är med och tävlar. Man tävlar lagvis mot varandra, och den som har flest poäng i Juni vinner något lattjo pris.
Poäng samlar man genom att träna. Simple as that. Man laddar ner träningsappen "endomondo", och så kopplas den ihop med våran battle. Så fort man gör någon fysisk aktivitet med appen påslagen, omvandlas de kalorierna man förbränner till poäng, och läggs då på till vårt lag.
Man tävlar som sagt lagvis, så det laget som har flest poäng i Juni vinner. Trots att det är en lagtävling syns varje persons individuella poäng, och det finns en "top 20 medlemmar"-lista! Kampen blev helt plötsligt väldigt personlig! Det är klart som korvspad man vill ligga på top 20-listan! Mitt mål är att spöa samtliga i mitt lag. Då gör jag inte bara mig själv en tjänst, jag hjälper även laget! Spöa alla i laget samt ligga på top 20-listan. På måndag startar det. Game on!
Vi är alla nöjda över något
Vi prioriterar olika här i livet.
Nu har jag aldrig spelat starcraft 2, men insane-botarna brukar vara jättesvåra. Bara så alla vet liksom.
Cykelkriget
Jag och Olivia flyttade in i den här lägenheten i Augusti. När man är nyinflyttade och inte riktigt är "en i gänget" än, ja då anpassar man sig! Man böjer sig för övriga hyresgästers krav och man parkerar cykeln där det finns plats. Man försöker inte lite fräckt roffa åt sig en redan reserverad plats!
När jag kom hit med min räser och letade rastplats åt honom, ja då fanns det inte mycket att välja på. Jag hittade en liten lucka, ett litet utrymme på två stenblock. Där kunde han stå, räsern, lugnt och stilla med rätt lutning. Han har stått där varje dag och varje natt sedan början på Augusti - tills idag.
Nu är det någon som bara pang poff har gått och gjort just det som man inte gör - på ett fräckt sätt roffat åt sig någons plats! Min plats! Jag känner mig nästan bestulen, som att något fattas mig. Jag känner en oro för räsern, att han inte har särskilt bra lutning, och han kanske trillar eller råkar ut för andra otäckheter. Man vet ju aldrig.
Att personen ens har mage! Egentligen borde jag lyfta bort cykeln i fråga, ställa den på något väl valt ställe och skriva en arg lapp. "Don't mess with my räser", typ.
Jag känner på mig att det här kriget bara har börjat.
Min, numer bestulna, parkeringsplats - med bra lutning!
Här får jag stå. I snön. På kullersten. Fy fan.
Torsdags
Just det! I torsdags vek jag mig för flugan "Throwback thursday", och lät bli att skriva om dagen i sig. Eftersom jag inte har något annat superbra i åtanke att skriva om för tillfället, så tycker jag att det passar bra att göra det nu. Det kanske inte är det ultimata för en bloggare, om jag får titelera mig på det sättet, att skriva om saker som hände för flera dagar sedan.
Jo, en banbrytande nyhet har jag! Jag proppade i mig en kebabpizza igår, men vet ni vad? Det smakade inte. Jag tyckte, för första gången i mitt liv, att det inte var särskilt gott. Jag vet inte om det berodde på eventuella nya ingredienser i kebabsåsen eller något annat hokus pokus. Hur som helst suktade jag mer efter keso och broccoli. Det här är, på riktigt, banbrytande för mig. Framsteg!
Det kanske är så, att när man blir lite nyttigare och sköter träningen på ett annat sätt, ja då smakar inte onyttigheter lika bra. Tillfredsställelsen av en pizza slår helt enkelt inte den nöjda känsla man har efter ett träningspass uppföljt av en tallrik keso och grönsaker.
Stort!
Det kanske är så, att när man blir lite nyttigare och sköter träningen på ett annat sätt, ja då smakar inte onyttigheter lika bra. Tillfredsställelsen av en pizza slår helt enkelt inte den nöjda känsla man har efter ett träningspass uppföljt av en tallrik keso och grönsaker.
Stort!
Torsdagen var det ja! Jag spelade innebandy, sköt ett hårt skott och åt på mangos. Så, nu har jag fått det sagt.
Anna-karin stod i vägen! Ja, lite smånöjd är jag faktiskt. Inte av att hon fick ont, men av skottet!
Kvällsträning
Som sagt, idag fick brösten sig en omgång! Jag trodde att gymmet skulle gapa tomt såhär en söndagskväll, men tji fick jag! Det var inte trångt, absolut inte, men betydligt mer än jag trodde. Samtliga löpband var till exempel upptagna.
Nu, efter ganska många jobbdagar, tar jag en efterlängtad "helg". Skönt! Börjar helgen med att trycka i mig lite kalorier tillsammans med min "brother from another mother" - Robin. Han är halvt bestört över att jag inte har sett alla star wars-fimer, så vi ska nog plöja igenom ettan idag tror jag.
Mattias tycker till!
Jag är en person som tycker väldigt mycket, och drar mig inte för att säga det - på gott och ont. Jag vet att det både är bra och dåligt, och jag låter kanske munnen babbla och gå lite för mycket ibland. Jag vet det. Jag har mycket åsikter om saker och ting, så är det bara. Jag lägger energi på sånt som inte är värt att läggas energi på egentligen, men på något vrickat sätt gillar jag det.
Igår när jag satt och kollade på säsongsfinalen av gladiatorerna, bad en av utmanarna en kille från produktionen att rita siffran "2" på hans högra axel, "Så att killen bakom vet vilken plats han ligger på".
Det här irriterade mig mer än det borde ha gjort.
Victor, som utmanaren heter, har stulit den här grejen rakt av från filmen "The guardian", den där Ashton Kutchers karaktär tränas till att bli räddningsdykare. Bra film för övrigt! Han stal hela idén rakt av, och han tog cred för den! Han satte "tatueringen" på samma ställe och använde samma motivering till varför han har den. Tror han inte att någon har sett filmen? Det hade varit en sak om han sa något i stil med "Jag gör som han gjorde i den där filmen", eller något i den stilen. Men nixpix. Inget sånt. Han skulle ha all cred för det här otroligt nyskapande "psykandet".
Victor, som utmanaren heter, har stulit den här grejen rakt av från filmen "The guardian", den där Ashton Kutchers karaktär tränas till att bli räddningsdykare. Bra film för övrigt! Han stal hela idén rakt av, och han tog cred för den! Han satte "tatueringen" på samma ställe och använde samma motivering till varför han har den. Tror han inte att någon har sett filmen? Det hade varit en sak om han sa något i stil med "Jag gör som han gjorde i den där filmen", eller något i den stilen. Men nixpix. Inget sånt. Han skulle ha all cred för det här otroligt nyskapande "psykandet".
Kom på något eget!
Lördagslyxet
Idag är det lördag, och då unnar jag mig själv en liten godispåse. Jag ser det lite som så att jag kompenserar det med maten jag äter. På tallriken idag ligger: Broccoli, keso, avokado och köttfärssås. Funkar helt klart!
Imorgon spatserar jag runt på stadium till kl 18, sen tänkte jag dra direkt till gymmet för lite söndagsnöje, då ska tuttarna få se på grejer!
Djävulska trappor
Jag struntade i att dra benen efter mig idag. Det var upp och käka frukost relativt direkt, inte något sängdragandes överhuvudtaget. Jag skulle hinna med att träna, laga mat och äta innan jag började jobba kl15.
Så andfådd och så trött som jag var idag, så trött och andfådd har jag aldrig blivit av "vanlig" styrketräning. Det var tungt och jag försökte hålla ett ganska högt tempo.
- Lutande benpress x 3
- Benböj, eller "squats", som det så häftigt heter x 3
- Upprät benpress x 3
- Lårcurls x 3
- Några utfallssteg med kettlebells.
Så såg passet ut. Rätt lagom tycker jag. Inte överdrivet mycket, men samtidigt tillräckligt.
När man sen ska ut från gymmet kommer de - trapporna. De djävulska trapporna. Benen känns som en geléklump på is. Gå i trappor är det absolut sista man vill! Vart är brandstången när man behöver den?
Nu sitter jag, för mig själv, och dippar små morötter i en tzatsikidipp. Inte riktigt i klass med riktiga chips, men ändå helt okej!
Shit just got real
Nu går jag in i en ny fas i mitt liv. Det här är ett stort steg som förmodligen/förhoppningsvis kommer förändra det mesta. Nu håller vi tummarna! Håller du en för mig, så håll gärna den andra för Olivia också.
Jag sökte redan förra året, men då nöjde jag mig med två utbildningar. Det här året har jag garderat mig lite mer.
Throwback thursday
Idag hade jag faktiskt tänkt att ha en sån där "throwback thursday", som så många pysslar med nu för tiden. Man rotar längst ner i sina fotolådor för att hitta ett gammalt, dammigt kort som man med några korta rader beskriver. Det skulle kanske vara kul? Jag hade dock tänkt att skriva om min dag.. Hmm.
Äh, men va tusan! Istället för att skriva om "denna torsdag" och dess aktiviteter kan jag lika gärna ha en liten "throwback thursday". Vad jag gjorde idag får ni läsa om imorgon istället.
Okej, då ska vi se vad vi ska ta för bild(er)...
Okej, då ska vi se vad vi ska ta för bild(er)...
Såhär såg det alltså ut för sex år sedan, ganska exakt. Det här är från ettan i gymnasiet, alltså våren 2007, och vi medieelever hade fått i uppgift att spela in en musikvideo.
Tanken var inte att jag skulle vara frontman och behöva gå omkring och känna mig löjlig, men Mikael fick prestationsångest eller liknande, och hoppade av uppdraget - då var det bara att ställa upp! Det var inget jag varken kände mig bekväm i eller gillade, men vad skulle man göra? Gå omkring där med en örsnäcka i örat i boulognerskogen mitt på ljusa dagen och sjunga... Nja, inte riktigt min kopp te.
Tanken var inte att jag skulle vara frontman och behöva gå omkring och känna mig löjlig, men Mikael fick prestationsångest eller liknande, och hoppade av uppdraget - då var det bara att ställa upp! Det var inget jag varken kände mig bekväm i eller gillade, men vad skulle man göra? Gå omkring där med en örsnäcka i örat i boulognerskogen mitt på ljusa dagen och sjunga... Nja, inte riktigt min kopp te.
Det enda krav jag hade om jag nu skulle vara huvudperson, var att jag skulle få välja låt. Vid det här tillfället lyssnade jag mycket på ett band som heter "All american rejects". Så låten som skulle slaktas och malas sönder blev "All american rejects - Top of the world".
Bobby Fischer
Började kolla på en dokumentär igår, som på pappret verkade riktigt grå och tråkig, men som i verkligheten är riktigt bra! En dokumentär om en känd schackspelare - hur intressant låter det?
Den handlar om världens genom tidernas bästa schackspelare: amerikanen Bobby Fischer. En mycket speciell person. Totalt socialt obegåvad, medan på andra plan sjukligt smart!
Silvermonster
En av mina kollegor på jobbet är livrädd för små kryp, vilket vi andra såklart tycker är lite småkul. Han såg en silverfisk i vårt omklädningsrum en gång - nu förvarar han sina skor i skåpet, dit han inte tror att de små rackarna når. Han talar om dem som om de vore satan själva. Odjur, monster, ja liknelserna är många. Vid en sån här situation är det svårt att hålla busefingrarna i styr. Vi får se hur det blir med med det, om jag kommer på något bra.
Korpen
Jag går på inringning när det gäller korpenmatcher. Idag blev jag inkallad av Fredrik igen, och det var inte mot vilket motstånd som helst. Första matchen gicks mot serieledarna som inte förlorat en match, medan vi i andra matchen ställdes mot serietvåan. Alla var lite uppgivna på förhand, tyvärr! De ordinarie spelarna talade oerhört gott om motståndet, och att det skulle bli oerhört svårt.
Match #1
Det är svårt med extrakillar. Idag var vi fyra stycken. Vi är inte samspelta med någon för fem öre och har inte riktigt koll på vart man ska hålla hus. Nu talar jag iofs bara för mig själv, men lite vilsen känner man sig allt. Vi blev totalt utskåpade och förlorade med 4-0. Det var som att vi spelade boxplay en hel match och slog på kontring då det gavs tillfälle. Tyvärr räckte det inte särskilt långt. De var för bra.
Match #2
Vi var klara underdogs på förhand, och det verkade passa oss bra. Spelet fungerade mycket bättre än i första matchen och alla kämpade hårt. Vi gick upp i ledning till 4-1 och kände att "Det här bör vi greja. Det är trots allt bara sex minuter kvar!" Smack, smack, smack. Tre snabba baklängesmål och det var utjämnat. Någon minut senare blåste domaren av matchen, och vi var besvikna. Vi hade matchen i våra händer, men på något vänster lyckades den glida iväg. Tyvärr!
Som återhämtning bjuder jag mig själv på en smoothie. Faktiskt tog jag faktiskt ett par korvar i bröd också. Jag behövde något mättande. Korv med bröd ska jag ha som förrätt på mitt bröllop, helt klart!
Ja, det är en liten liten glassklick..
Köttfärskocken
Kolla här vad jag svängde ihop igår på en höft. En kalasgod köttfärssås! Jag använde min hemliga krydda som gör att det inte riktigt smakar som det brukar - kanel! Sjukt underskattat att ha i mat faktiskt.
Vi går ett ständigt ketchupkrig här hemma. Jag håller Felix om ryggen medan Olivia drar mer åt det tyska hållet, Heinz. Det kanske inte är tyskt, vad vet jag. Hur som helst låter det tyskt! Felix är det enda rätta, och det tänker jag slåss för!
https://cdn2.cdnme.se/1327092/6-3/pic_5148787cddf2b31985ac090f.jpg">https://cdn1.cdnme.se/1327092/6-3/pic_5148787cddf2b31985ac090f.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/1327092/6-3/pic_51487a87e087c302c60351ee.jpg" class="image">
Räkningar och produktutvecklare
På förmiddagen hörs alltid en liten duns ifrån dörren - det är brevbäraren som släpper ner bomber genom brevinkastet. Åtminstone känns de lika farliga som bomber. De där nedrans breven med den lilla plastrutan uppe till vänster - hatar dem! Jag riktigt känner hur det bränner till i plånboken redan där, bara av att titta på dem!
Med försiktiga kliv smyger jag fram emot dem, lite som om jag skulle desarmera en riktig bomb.
Efter att försiktigt böjt mig ner och hjärtat hoppat över ett par slag kan jag konstatera att de inte är till mig. De är till Olivia. Livet är bra igen!
Jag hittade för övrigt en skön produkt hos sportgymbutiken.se. De säljer ett kosttillskott från företaget "Swedish supplements" som heter "I am F#cked up". Är det ett skämt? Åker de runt till olika högstadieskolor och samlar in namnförslag? I am fucked up. Jösses. Riktigt coolt. Hade man bokstavligen talat blivit Hulken - då kan jag köpa namnet. Då blir man verkligen "Fucked up". Inte annars!
Ledig dag
Idag är min enda lediga dag i en 11-dagarsperiod fulltryckt med jobbtimmar. Men! Jag ska inte klaga. Pengar är alltid bra och är alltid välkommet. Jag började dagen med att sova för länge. Slog inte upp dörrarna förens 12:15, inte okej!
Jag hade varit vaken vid 08:45 då Olivia skulle iväg till jobbet, men dum som jag är så lade jag mig och försökte somna om. Beslutsam och envis som jag är så gick det alldelels utmärkt. Vaknade vid 12:15 och var allmänt besviken på mig själv. Jag har faktiskt grejer att göra idag och som ska hinnas med, då kan man inte ligga i sängen och dega. Trots sömnfiaskot slog jag på tv:n och kollade på två avsnitt av "The big bang theory". Karaktär, vad är det?
Har lovat Olivia att jag ska laga mat idag också. Det är alltid spännande när jag är i köket och härjar. Det kan sluta precis hur som helst! Det är lite tjusningen med mig. Ovissheten av vad som ska hända! Det kan sluta med bränt ris och brysselkål, samtidigt som jag kan få in en riktig fullträff och duka fram en riktig praktmiddag som gud sällan skådat! Håll i er, säger jag bara!
Försöker se så vaken ut som möjligt
Facetime
Appen "facetime" som följer med i ens iphone när man köper den, ja den har jag aldrig använt. Jag ser inte riktigt anledningen till att använda funktionen. Känns mest krångligt faktiskt. Fast å andra sidan kan det ju vara ganska kul och användbart i vissa situationer.
Jag och Olivia var hemma hos mina föräldrar och åt middag tidigare ikväll, och nyblivna iphoneägare som de är, är de törstiga på kunskap kring allt som har med "iphone och appar" att göra. De börjar bli riktigt moderna, de gamle! Mamma använde till och med ordet, om man nu kan kalla det för ord, "IRL"! Det är ungdomspoäng på det. Sjukt höga också!
Malin, min lillasyster, är i Australien och har så varit sedan september, men trots avståndet håller hon oss ständigt uppdaterade kring vad hon håller på med där nere. Här är just facetime det senaste kommunikationsmedlet. Tyvärr verkade de två it-genierna där hemma stött på patrull när det kommer till, vad för dem är, den nya appen. De frågade mig om jag visste vad som var fel, och om jag kunde fixa det. Under tiden jag pillade med telefonerna för att få dem att fungera, satt Olivia och iakttog.
För en stund sedan satt jag i lugn och ro och avnjöt en Johan Falk-film som visades på tv4. När det var sisådär 15 minuter kvar ringer min telefon. Det är ett inkommande facetimesamtal. Det var Olivia som ringde från sovrummet och ville vinka och säga godnatt. Hon är allt härlig den där, och jag är glad att jag har henne! Jag får känslan av att det blir till att ständigt fixa frisyren hädanefter, då man är i rampljuset så fort någon ringer...
Ny träningsmetod
Alla vet att livet mer eller mindre går ut på att "ha roligt". Då ska man även ha roligt när man tränar.
Jag lär ta efter den här killen, helt klart. Ser bra mycket roligare ut än vandra runt på gymmet med stoneface.
Dagens lunch
Dagens lunch! Jag börjar vänja mig vid det här nu. Känns knappt lockande att klämma i mig en kebab special längre. Å andra sidan, ge det ett par dagar så är nog suget tillbaka.
Ikväll dukades även ett smörgåsbord av gottigheter upp. Faktum är att det faktiskt inte smakade så bra som det brukar. Det är första gången på väldigt länge som jag inte ätit upp godiset som står framme. Eller varför inte lämna halva kakan för att man inte är sugen? Sensationerna bara avlöser varandra här.
Nu har jag unnat mig godsaker idag. Nu får de snällt vänta tills nästa lördag innan de får se dagsljus igen.
Det saknas en kromosom hos vissa
Jag jobbar så dumma tider just nu, så jag "hinner" inte träna. Visst, jag kan gå ner till gymmet efter jag slutat vid 20:30 och vara hemma klockan 22:00 för att hoppa direkt i säng. Dessvärre lockar det inte mig för fem öre. Någon sånär kväll vill jag allt ha. Jag tycker det är sent nog att komma hem 20:30.
Idag börjar jag jobba klockan 14:00, och då ska man hinna med att träna innan. Nu är det tyvärr som så att jag älskar vår säng, och jag älskar att ligga kvar och dra mig framför en serie. Det där med att "gå upp", ja det är en process. Det är inget man bara gör hur som helst!
Igår kände jag att; om min kost och träning ska ge resultat överhuvudtaget så behöver jag faktiskt gå ner till gymmet. Jag kan inte hålla på och mygla och tro att resultaten bara kommer och knackar på en dag.
Jag visste att Olivia hade snackat lite löst om att gå på ett pass ganska tidigt på morgonen. Efter att jag bestämt mig för att faktiskt följa med och köra mitt egna pass under tiden hon körde sitt, frågade jag henne när det började.
- 07:40.
07:40. 07:40... 07:40!? Vem går till gymmet halv åtta på morgonen?
Fine, jag kan gå med på att gå dit vid 9-10-snåret, men inte tidigare. Vid 9-10 är jag i alla fall människa, och har förhoppningsvis fått mina sömntimmar.
Fine, jag kan gå med på att gå dit vid 9-10-snåret, men inte tidigare. Vid 9-10 är jag i alla fall människa, och har förhoppningsvis fått mina sömntimmar.
När jag väl hade andats om att följa med så fanns det ingen återvändo. Klockan 06:30 ringde den där förbannade klockan idag, och Olivia började hetsa. Hon var pigg som en lärka och ville bara iväg. Jag tittade på henne med uppgivna ögon. En blick som sade mer än tusen ord - trodde jag. Mina rådjursögon betydde tydligen inte ett skit. Hon fortsatte bara dra i mig. Jag brottades med mitt samvete. Skulle jag kunna med att ligga kvar här medan jag vet att Olivia är iväg och är duktig? Svaret blev nej. Med den tyngsta kroppen på decennier rullade jag ur sängen och klädde på mig för att sedan styra skeppet mot Arenan och Actic. Fy satan.
Jag, i vad som kändes som mina sista minuter i livet.
Bloggen ser lite konstig ut för tillfället. Vi håller på att designar om den. Ifall ni undrade.
Hets
Vad har hänt med träningsvärlden? Vad hände med "Ät allt i måttlig mängd, träna och var glad"? Numera verkar allt vara en tävling om vem som kan vara mest extrem. Visst, man vill uppnå olika resultat och väljer olika vägar dit. Men kom igen, vem skulle inte välja en semla framför en dunk fylld med äggvitor?
Det fanns en tid då äta råa ägg var extremt, och något man bara gjorde på fester, med minst en promillehalt på 1,1 i blodet. Nu hör det till vardagen. Ska man ta sig någonstans i träningsvärlden finns det två ledord: Kvarg och äggvitor. Folk kollar nästan snett på en om man avvisar kvarg och inte sväljer minst 3dl äggvita åt gången.
Jag personligen föredrar att äta allt - i måttlig mängd. Utan hets. Då får det hellre ta lite längre tid.
Dags att coola ner!
Vantar och mätt på maten
Jag har alltid tränat med träningshandskar. De ser ut som avklippta fingervantar, och många ser lite "ner" på oss som bär dem.
Faktum är att jag har testat att träna utan nu ett par pass, för att mina gamla är helt förstörda sedan jag tvättade dem. Efter två träningar utan handskar ställer jag mig frågande, och samtidigt lite beundrande till er som kör utan. Hur kan man välja att träna utan? Man bara glider och får sämre grepp. Ser inga fördelar alls. Många skulle säkert svara "Det är coolare", "Det är manligare". Svar av den sorten ger mig rysningar. Barnsligheter!
Faktum är att jag har testat att träna utan nu ett par pass, för att mina gamla är helt förstörda sedan jag tvättade dem. Efter två träningar utan handskar ställer jag mig frågande, och samtidigt lite beundrande till er som kör utan. Hur kan man välja att träna utan? Man bara glider och får sämre grepp. Ser inga fördelar alls. Många skulle säkert svara "Det är coolare", "Det är manligare". Svar av den sorten ger mig rysningar. Barnsligheter!
Igår åkte jag till sportgymbutiken här i stan och investerade i ett par nya - 99 spänn, helt klart värt.
Jag känner mig allmänt motiverad för tillfället. Jag äter helt okej och jag tränar hyfsat. Ingen idiotkörning, det är för nybörjare, men ändå helt okej!
Jag går en ständig kamp mot min karaktär här hemma nu. I skafferiet vilar ett paket med chokladflarn - min favoritkaka. Paketet är oöppnat, så det är omöjligt att smygäta lite då och då. De små rackarna är så otroligt goda att det är på riktigt svårt att hålla sig ifrån. Men vet ni vad? Det ska gå. Det kommer gå! På lördag har jag gett mig själv tillåtelse att slita upp det.
Jag går en ständig kamp mot min karaktär här hemma nu. I skafferiet vilar ett paket med chokladflarn - min favoritkaka. Paketet är oöppnat, så det är omöjligt att smygäta lite då och då. De små rackarna är så otroligt goda att det är på riktigt svårt att hålla sig ifrån. Men vet ni vad? Det ska gå. Det kommer gå! På lördag har jag gett mig själv tillåtelse att slita upp det.
Istället för kakor idag valde jag lite broccoli, avokado, keso och ett par fläskkotletter - gott vart det! Man måste faktiskt inte gå hungrig bara för att man äter nyttigt. Lasta på en skopa broccoli eller något annat dundernyttigt så står man sig!
Muskelmördaren
Efter Vasaloppet har jag fått problem med nacken. Varje gång jag har jobbat så värker det, och jag får gå och massera mig själv. Ser väl förmodligen ganska halvfånigt ut.
Både mamma och min jobbarkompis Sofia tipsade om en tjej som heter Karin som jobbar som massör nere på gymet "Energi". Hon skulle tydligen vara bra. Jo jag tackar. Jag kommer vara helt blå på ryggen imorgon!
Först vill jag börja med att säga att hon var hur trevlig och mysig som helst, och skulle jag få ytterligare problem skulle jag inte tveka inför att gå till henne igen. Men dra mig på en tallpinne vad ont det gjorde! Det var längesen jag hade så ont. Det var alldeles fruktansvärt! Hon tryckte, hon knådade och hon knäckte. Hon knäckte till och med mina stackars tår! Tänk er att en kompis till er borrar ner tummen så hårt hen bara kan i någon härlig, öm muskel i ryggpartiet som får er att vrida er av smärta. Då brukar ju oftast kompisen sluta. Ungefär så var det, bara att hon inte slutade.
Det jobbiga var att hon pratade gärna om ditten och datten, vilket var jättetrevligt! Jag gillar att prata. Men när man ligger där, på sin dödsbädd, och biter sig i läppen för att inte skrika ut den smärta man känner - ja då är det aningen svårt att låta engagerad i ämnet. Jag kan tänka mig att jag lät aningen ansträngd.
Energi. Hade aldrig varit där nere. Synd att det kändes så trångt!
Jordgubbsjuice
Häromdagen fick Olivia för sig att köpa hem jordgubbsjuice. Usch! Håll er så långt ifrån den här som ni kan. Möjligen att det går att blanda drinkar på, men inte passande till frukost!
Friluftsmänniskan
Både jag och Olivia var lediga idag, så det lilla blåbäret spände sina små rådjursögon i mig imorse och bönade om en riktig go-frukost. En "go-frukost" innebär färska ciabattabröd, och färska ciabattabröd innebär att man måste gå till affären. Suck, stånk och stön. Efter mycket emotstretande fick jag till slut ge med mig och traska med upp till vårt lokala ica. Vädret var fantastiskt och Olivia föreslog att vi skulle fråga Robin och Frida ifall de ville följa med ut och grilla korv någonstans. Idén var, till min stora förvåning, oerhört bra! Jag slängde iväg ett sms till Robin och fick snabbt svaret att de gärna följde med. Off we go!
Väl uppe på billingehus gjorde vi oss hemmastadda i ett vindskydd med tillhörande brygga och grillplats. Vi hade köpt med oss en massa gott; tre olika sorters grillkorv, kanelgifflar och chokladflarn. Jag var oboyansvarig och hade lagt ner hela min själ i den rostfria termosen!
När det väl var dags att göra upp eld, vilket var relativt omgående, stötte vi på vårt första problem. Vi var alla skitdåliga på att göra eld. Det kan även berott på att vedträna som låg där har legat på samma plats under hela vintern. Då krävs inte en kärnfysiker för att räkna ut att de var ganska fuktiga, och i och med det hopplösa att grilla med. Problemet var ett faktum.
Vi hade i alla fall fått med oss två saker man alltid kan lita på: Tidningar och tändvätska. Tändvätska är han som inte kan göra en vettig elds bästa vän!
Vi samlade en hel bunt med torra småkvistar och grenar, blandade det med lite (läs: mycket) tidningspapper och dränkte kalaset i tändvätska. När det väl fattade eld var goda råd dyra! Nu utbrast det panik i lägret. Vart var korvarna? Varför har ingen öppnat brödpåsen? Vart är grillpinnarna? Det blev bråttom. Elden var inte direkt långvarig. När den väl brunnit ut var det bara börja om.
Vi fick hur som helst kanske en okej korv var. Resten åt vi halvråa.
När klockan slog 16:15 började det brinna lite i mina byxor. Jag skulle träffa Erik och Simon i slalombacken 17:00. Jag kände att ett magsår började kika fram mellan allt kraffs där inne.
Jag hann alldeles utmärkt och vi njöt av en härlig kväll i backen som bestod av mycket skratt, mycket vurpor och en hel del fina prestationer. Mer sånt!
Stugeliv
Igår stack jag, Robin, Rikard och Micke till sistnämdes sommarstuga för att umgås i goda vänners lag - och så bra det blev! Vi badade tunna, satt och klagade på hur dåliga alla artister i melodifestivalen var, försökte grilla utan kol samt högg ved.
Robin blev vedansvarig och gjorde det riktigt bra. Han blev en riktig lumberjack där han stod och såg manlig ut. Det var bara den röd/svartrutiga flanellskjortan som saknades.
I början var det tveksamt till huruvida tunnan skulle hinna både fyllas och värmas upp innan läggdags. Men vilken tajming det blev! Precis lagom till att melodifestivalen var slut visade termometern 38 grader. Perfekt. Det var bara att dyka i. Där satt vi; fyra halvnakna grabbar i en badtunna ute på landet, med en öl i handen, och stirrade upp i den stjärnklara himlen och konstaterade att livet inte är så värst tokigt ändå.
Byte av bilstereo
För två år sedan köpte jag en ny stereo till min bil. Jag kände att jag var i behov av en AUX-ingång, så jag kan koppla in min telefon. Gissa vad som har slutat fungera nu! Precis. AUX-ingången. Då är helt plötsligt stereon värdelös och kan lika gärna få lämna plats åt den gamla originalstereon.
Jag får trösta mig med att ljudet blir sjukt mycket bättre med den gamla. Nu kan jag reglera basen, välja hur mycket ljud det ska komma ur de olika högtalarna osv. Det har jag saknat.
Jaja, det blir till att gå tillbaka till att bränna skivor helt enkelt! Det är lite skoj det också faktiskt. Skoj men onödigt bökigt.
Jag får trösta mig med att ljudet blir sjukt mycket bättre med den gamla. Nu kan jag reglera basen, välja hur mycket ljud det ska komma ur de olika högtalarna osv. Det har jag saknat.
Jaja, det blir till att gå tillbaka till att bränna skivor helt enkelt! Det är lite skoj det också faktiskt. Skoj men onödigt bökigt.
Känner jag mig själv rätt kommer jag köpa en ny stereo inom ett par månader.
Pastejmarodören
Både jag och Olivia älskar leverpastej på smörgåsen. Det har hängt i sedan jag var liten och gick och köpte leverpastej över disk med min mormor. Det var tider det!
Hur som helst. Alla här i hushållet behärskar tydligen inte riktigt tekniken när det kommer till att skära själva pastejen.
Jag blir tokig! Hur svårt kan det vara!? Skär hon den med en filékniv som är mer eller mindre omöjlig att hålla rak, eller vad är grejen?
Jag blir tokig! Hur svårt kan det vara!? Skär hon den med en filékniv som är mer eller mindre omöjlig att hålla rak, eller vad är grejen?
När jag öppnar kylen på morgonen, glad i hågen och lagom hungrig, och möts av det här, ja då har man två val. Antingen får jag skära av en ordentlig bit så att den blir rak igen, eller så får jag helt enkelt parkera en skiva modell XXL på mackan. Det är inte lika gott. Skivorna ska vara lagom tjocka, inte XXL! Har man en alldeles för tjock skiva smakar det bara leverpastej. Balansen mellan gurka och pastej måste vara optimal. Det finns ett lagomläge där nämligen. Då tänker ni att "Ja man skär en tjockare gurkskiva då!" I wish it was that simple..
Skärpning sambo!
Blogga - kvinnogöra?
Jag slås av tanken om och om igen. Varför är det så få killar/herrar/män, som bloggar? Vart man än tittar så är det den stereotypiska vit/rosa bloggen som drivs av femtonåriga Linnea som älskar mode och foto. Det är samma visa precis överallt!
Min vän, som bloggade "before it was cool", han var duktig! Tråkigt att han lade ner projektet dock.
Min vän, som bloggade "before it was cool", han var duktig! Tråkigt att han lade ner projektet dock.
Jag är ju svensk, och då hör det nästan till att man blir lite avundsjuk. Jag kan inte låta bli, hur gärna jag än vill, att inte bli lite avundsjuk på de här småtjejernas framgångar med deras bloggande. Det gnager i mig! Jag gillar det inte, och jag skäms för att säga det. Jag menar, vad gör de som är så bra?
"Heeeeej bloggizzen! Eeehm. Idag har jag och Amanda bakat bullar. My gaaaahd va bra dom blev! Ikväll ska vi plugga till historiaprovet vi har imorrn. *KOMMER SÅ FÅ IG* *SUCK*. Men vad gör det när man har en så gryyyyyym kompis?!"
Kalaset avslutas med en bild på de två tonåringarna i någon härlig pose. Gärna med putande läppar och v-tecknet.
I don't get it.
På "blogg.se" kan man se en lista över de tjugo mest besökta bloggarna. På den listan är det EN kille som lyckats slå sig in. Det är inte heller en "vanlig" kille som skriver om sitt vardagliga liv. Nejnej, han förmedlar sånt som redan skrivits och lagts upp. Han är hockeyfantast och tjänar säkert en fin hacka på det. "MrMadhawk" heter karln. Han måste ju inte lägga ner energi på att hitta saker att skriva om osv. Fusk!
Aeh. Nu ska jag tänka på något glatt, så jag blir go och glad igen. Jag tänker på nyckelpigor.
En dag som idag
Jobb, innebandy och matlagning. Det var min dag det. Jo just det, allt detta velande hit och dit angående vad jag ska läsa till hösten, det har tagit upp lite tid också. Det är svårt! Jag och Olivia vill såklart, i den mån det går, hamna på samma ort. Det vore oerhört tråkgit ifall jag hamnade i Luleå och hon i Malmö. Det är en bit att pendla det. Hur det än blir kommer vi att lösa det!
Alltid på torsdagar är det jag som har hand om lagret på jobbet. Och med det menas att jag ska scanna in och packa upp alla miljoner t-shirts, golfbollar och kepsar som postnissen glatt lämnar av på morgonen. Det tar sin tid! Idag tog det nästan exakt fem timmar. Jag började 09:00 och var klar 13.40. Lite för lång tid kanske, beroende på vem du frågar.
Idag var det riktig karlapower på jobbet! Det är ytterst sällan, om ens någon gång överhuvudtaget då alla killar jobbar samtidigt. Jag, Daniel, Erik och Simon. Det är kul! Vi killar brukar alltid vara underrepresenterade, tyvärr.
15:45 på torsdagar. Då är det innebandy! Är det någon som känner att han eller hon vill springa av sig och ha lite skoj under tiden, säg till! Vi skulle behöva lite mer folk. Jag är yngst med mina snart 23 vårar, och en herre som heter "PK" är äldst. Han är väl runt 60 skulle jag gissa.
Nu har jag en femdagarsledighet; fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag. Varannan torsdag kl 14 känns det som förr i tiden när man gick på sport- eller påsklov i skolan. Frihetskänslan, glädjen och känslan av att hela helgen ligger öppen. Det är oerhört skönt!
Ett ganska tråkigt och intetsägande inlägg idag, tyvärr. Det har inte hänt så mycket kul dessvärre. Jag bjuder på en bild från egypten. Sönderredigerad och fin. Jag ser ut som en dinosaurie med den där hållningen...
Mormors lilla sjukhus
Jag tog svängen förbi mormor idag så hon fick kolla på min krigsskada. Den har varit hård och öm hela dagen och varit allmänt i vägen. Mormor är gammal sjuksköterska, så hon kan det där. Det roliga med henne är att hon går alltid in 110% för uppgiften. Om det sen är en liten brännblåsa eller ett brutet nyckelben, det spelar ingen roll.
När jag kom idag hade hon dukat upp en buffé av förband, saxar, tejp och desinfektionsmedel. Det var inte annat än att man skrattade lite och började undra vad hon tänkt göra med mig egentligen. Vem vet, hon kanske har en brits med remmar för händer och fötter ståendes inne i förrådet.
Man hör alltid olika angående sånna här blåsor. Ska man sticka hål på dem, eller ska man inte? Nu hade mormor (såklart) gjort lite forskningar i ämnet genom att ringa sina gamla sjukhuskollegor (bara det!). De hade tillsammans kommit fram till att det vore bäst att punktera den lille rackaren. Älskar verkligen hängivenheten!
Nu är den tom och på bättringsvägen. Imorgon är det innebandy igen. Jag får se till att hålla mig på benen så inte samma sak händer igen. Vore ju snöpligt.
Korpen
Jahaja, då har man gjort sin korpendebut. Inte fotboll, inte handboll - innebandy!
Matchen började med att vi hamnade i underläge med 0-2, tills jag lyckades hålla mig framme på en retur och peta in reduceringen. Matchen stod sedan och vägde, och jag kände mig lite vilsen. Jag har aldrig spelat innebandy "på riktigt" i hela mitt liv. Jag kan inte alla regler, speluppställningar och ditten med datten. Jag höll mig på min kant och gjorde så gott jag kunde.
Matchen började med att vi hamnade i underläge med 0-2, tills jag lyckades hålla mig framme på en retur och peta in reduceringen. Matchen stod sedan och vägde, och jag kände mig lite vilsen. Jag har aldrig spelat innebandy "på riktigt" i hela mitt liv. Jag kan inte alla regler, speluppställningar och ditten med datten. Jag höll mig på min kant och gjorde så gott jag kunde.
Efter halvtidsvila lyckades vi kvittera till 2-2. När det sedan var två minuter kvar fick jag en boll på min högerkant som jag hann upp. Jag kände att jag fick en meter mot min motståndare. Jag brukar säga att jag är som en sten. Jag accelererar inte snabbt, men när jag väl är i rullning. Då! Då går det faktiskt inte så förbannat långsamt som man skulle kunna tro.
Jag fick en meter, vek in till vänster a'la Zibanejad i vm-finalen för ett år sedan, och tryckte upp den i taket. Vi tog ledningen med 3-2. Euoforin var total! Folk slängde sig över mig och jag kände mig som en kung!
Okej, nu ljög jag. Det blev ingen hög med svartklädda korpenkillar. Men några high-fives och axelklappar fick jag åtminstone. Ibland får man vara nöjd med sig själv och sina prestationer. Det här var ett sånt tillfälle. Jag vart helt paff efter målet. Att jag, Mattias Nilsson skulle göra något sånt. Kul!
När det sedan återstod bara några sekunder kunde vi peta in även 4-2, då i tom kasse. Vinst till oss!
Jag fick ett skönt brännsår på vänster hand också. Riktigt härligt!
För övrigt förbrukade jag sex strupor under den här matchen - tre på varje fot. Skorna är lite för stora, så vad ska jag göra?
För övrigt förbrukade jag sex strupor under den här matchen - tre på varje fot. Skorna är lite för stora, så vad ska jag göra?
Carpe diem
Ja, jag tänker ta till världens mest uttjatade ordspråk. Men idag har jag verkligen tillämpat det!
Jag gick, som ni vet, upp på tok för tidigt - för att simma! Bara det borde stoppa pressarna! 1000 vuxenpoäng.
Vi simmade en kilometer, sen satte vi oss och pratade skit i bastun. 300 vuxenpoäng. Erik, Oscar och Kreben gör tydligen på precis samma sätt varje måndag. Först simma, sen bastu och sen runda av med en kaffe i cafét.
En efter en beställde de kaffe. Jag stod och inspekterade drickakylen för att försöka komma underfund med vad jag skulle ta för något vuxet och manligt. En festis? Drickyoghurt?
- En kaffe, tack.
Oh yes. Jag beställde en kaffe. Det är lite så jag jobbar nu. När jag trodde att de andra inte såg smög jag ner en sån där liten mjölkportion. Någon måtta på vansinnet fick det vara.
Senare mötte jag upp min vän och kollega Erik. Vi skulle upp till billingebacken och bryta ben.
Efter vi åkt klart och kände oss nöjda och bege oss hemmåt var alla ben intakta, dock är jag en fläskläpp rikare, och ser nu ut som en riktig botoxtant. Kul!
Efter vi åkt klart och kände oss nöjda och bege oss hemmåt var alla ben intakta, dock är jag en fläskläpp rikare, och ser nu ut som en riktig botoxtant. Kul!
Sjuka vuxenpoäng
Jag börjar bli gammal. Inte nog med att jag närmar mig 23-strecket med stormsteg, nej nej. Idag ringde väckarklockan 07:25, och varför? Jag och mina tre vänner ska gå och simma. Ja, ni läste rätt. Det är lite gubbvarning över att simma nästan. När jag pratade med Oscar igår sa han att de skulle gå dit 08:45 - jag höll på att sätta lasagnen i halsen! Men faktiskt är det ganska underskattat. Jag har sedan barnsben älskat att bada, simma och vara i vatten, så det passar mig bra. Men att jag är uppe nu vid 08:00 på min lediga dag, det måste ge minst 2300 vuxenpoäng. Nu klarar jag mig året ut.
Den sämre hälften
Mattias: Men, kan vi inte dela bullen då?
Olivia: Jo, här.
När man ber om att få dela bullen är det underförstått att man delar den mitt itu. Man skalar inte av den torra, mindre goda yttre kanten; den där som egentligen bara är en transportsträcka in till den smöriga, gottiga i mitten. Det gör man bara inte! Inte ok! Det är ju mittenschlabbet man vill åt. Det är det man kämpar för! När Olivia delar bullar gör hon det på sitt sätt.
Min fina krans
När jag för snart en vecka sedan, korsade mållinjen i Mora, efter nio mil till skidor, stod mina egna små kranskullor redo! Kolla vilken kalasfin krans de hade fixat. Tyvärr var den lite för liten för att kunna träs över huvudet likt en "riktig" vasakrans. Enligt försäljaren skulle den hålla sig grön "i flera år". Vi får väl se hur det blir med den saken...
Handyman som jag är, så kunde jag inte bara låta den ligga och dö på en bänk. Nej nej. Den här kransen skulle upp på väggen! Fram med hammare och spik och visa vem som är herre på täppan!
VM
Jag hade glömt hur kul det faktiskt är att kolla på längdskidor, i alla fall när det är några kända svenskar med och som har en faktisk chans. Att titta på när Cologna slåss med någon random kille från japan om sjätteplatsen - det roar mig föga.
Jag upptäckte häromdagen att VM i längdskidor faktiskt sänds och går just nu, precis i den här veckan som jag varit sjuk. Det pågick väl förra veckan också antar jag, men då hade jag lite annat för mig. Det är perfekt att vakna, slötitta lite på diverse serier och liknande, för att sedan hämta landslagströjan och krypa ner med den som snuttefilt och se Halfvarsson och co. ge sig ut på 10x4km.
Vad jag tycker om giganten Petter Northug, ja det vet jag knappt själv. Han verkar faktiskt trevlig i intervjuerna han gör, men jag gillar inte att han beter sig så osportsligt och barnsligt. Det som irriterar mig är att han är så sjukt väl medveten om hur pass bra och överlägsen han faktiskt är. Lite ödmjukhet skulle inte skada. Vissa tycker det är coolt och häftigt och att sporten behöver någon som honom. Nej säger jag. Sporten behöver inte någon som honom, det finns gott om liknande personligheter i i princip alla andra sporter. Väx upp!
Hur mycket man än smutskastar denne idrottsman kan man inte bortse från det faktum att han är en av världens genom tidernas bästa/mest överlägsna längdskidåkare. När han idag spurtade ner Calle Halfvarsson - ja då stod blixten stilla. Den gick nästan bakåt! Imponerande.
Snart tillbaka
Skönt att snart vara tillbaka matmässigt. Det är inge roligt att leva på rån och resorbvatten. Igår unnade jag mig en kanelbulle från ica. Färdigköpta bullar är de bästa bullarna! För att mörka det hela lite för mig själv så intalade jag mig att det var en bra grej. Magen måste helt enkelt kunna tolerera en liten, oskyldig bulle. Men testar man inte får man inte veta! Jag hade ju i princip inget val. Jag gjorde det för vetenskapen.
Det gick bra i alla fall. Nu på morgonen har jag ätit min vanliga frukost, minus yoghurten och müslin då. Känns stabilt. Känns bra.
Snacka om nystart
Ja, snacka om nystart!
Den här gamla rackaren till blogg, det må jag säga! Den har varit med i några år den.
Jag tänkte att det är onödigt att radera den här bloggen bara för att låsa upp namnet "mattiasnilsson". Jag kom inte på något annat klatchigt, såsom "blondinbella" till exempel. Det fick gå bra med den här. En ny header har jag gjort i alla fall! Hela min själ lade jag ner.
Jag tänkte att det är onödigt att radera den här bloggen bara för att låsa upp namnet "mattiasnilsson". Jag kom inte på något annat klatchigt, såsom "blondinbella" till exempel. Det fick gå bra med den här. En ny header har jag gjort i alla fall! Hela min själ lade jag ner.
De senaste dagarna har varit aningen turbulenta, eller vad man ska kalla det. Turbulenta är kanske fel ord, men de har inte varit riktigt som vanligt. Jag har för första gången på nästan 23 år åkt på magsjuka.
Jag åkte vasan på söndagen, och på måndagen belönade jag mig med en kebabpizza från ett av de lokala vattenhålen. Jag var helt tömd på både energi och ork, så jag tänkte att en pizza var jag värd. Natten till tisdagen vaknade jag upp med ett ryck. Fruktansvärda kramper härjade i magen/diafragman. Jag väntade ut dem - tills det inte fanns något val längre. Det blev till att käka skåne special baklänges. Inte alls lika gott som framlänges.
Jag åkte vasan på söndagen, och på måndagen belönade jag mig med en kebabpizza från ett av de lokala vattenhålen. Jag var helt tömd på både energi och ork, så jag tänkte att en pizza var jag värd. Natten till tisdagen vaknade jag upp med ett ryck. Fruktansvärda kramper härjade i magen/diafragman. Jag väntade ut dem - tills det inte fanns något val längre. Det blev till att käka skåne special baklänges. Inte alls lika gott som framlänges.
Hela tisdagen var jag precis utslagen. Helt färdig. Efter ytterst lite sömn, ett konstant springande till och från toaletten, utmattad från världens längsta skidlopp samt ingen mat i magen, var jag inte kaxig. Olivia fick ta hand om mig så gott hon kunde, och hon gjorde ett kanonjobb. Jag orkade inte ens ringa och sjukanmäla mig själv - det fick hon göra.
Nu är jag mycket bättre, men gissa vad. Nu har lillfisen sjuknat in. Hela natten till idag samt hela dagen idag har hon haft precis samma resa som jag hade för ett par dygn sedan. Snacka om ombytta roller. Stackarn.
Nu i efterhand kan jag konstatera att den magsjukan jag trodde härstammade från kebaben, måste kommit från någon annanstans, annars hade den inte smittat. Eller?
Ungefär såhär eländig har jag känt mig.
Flashbacks på tv!
#nofilter
