Jordgubbsjuice
Häromdagen fick Olivia för sig att köpa hem jordgubbsjuice. Usch! Håll er så långt ifrån den här som ni kan. Möjligen att det går att blanda drinkar på, men inte passande till frukost!
Friluftsmänniskan
Både jag och Olivia var lediga idag, så det lilla blåbäret spände sina små rådjursögon i mig imorse och bönade om en riktig go-frukost. En "go-frukost" innebär färska ciabattabröd, och färska ciabattabröd innebär att man måste gå till affären. Suck, stånk och stön. Efter mycket emotstretande fick jag till slut ge med mig och traska med upp till vårt lokala ica. Vädret var fantastiskt och Olivia föreslog att vi skulle fråga Robin och Frida ifall de ville följa med ut och grilla korv någonstans. Idén var, till min stora förvåning, oerhört bra! Jag slängde iväg ett sms till Robin och fick snabbt svaret att de gärna följde med. Off we go!
Väl uppe på billingehus gjorde vi oss hemmastadda i ett vindskydd med tillhörande brygga och grillplats. Vi hade köpt med oss en massa gott; tre olika sorters grillkorv, kanelgifflar och chokladflarn. Jag var oboyansvarig och hade lagt ner hela min själ i den rostfria termosen!
När det väl var dags att göra upp eld, vilket var relativt omgående, stötte vi på vårt första problem. Vi var alla skitdåliga på att göra eld. Det kan även berott på att vedträna som låg där har legat på samma plats under hela vintern. Då krävs inte en kärnfysiker för att räkna ut att de var ganska fuktiga, och i och med det hopplösa att grilla med. Problemet var ett faktum.
Vi hade i alla fall fått med oss två saker man alltid kan lita på: Tidningar och tändvätska. Tändvätska är han som inte kan göra en vettig elds bästa vän!
Vi samlade en hel bunt med torra småkvistar och grenar, blandade det med lite (läs: mycket) tidningspapper och dränkte kalaset i tändvätska. När det väl fattade eld var goda råd dyra! Nu utbrast det panik i lägret. Vart var korvarna? Varför har ingen öppnat brödpåsen? Vart är grillpinnarna? Det blev bråttom. Elden var inte direkt långvarig. När den väl brunnit ut var det bara börja om.
Vi fick hur som helst kanske en okej korv var. Resten åt vi halvråa.
När klockan slog 16:15 började det brinna lite i mina byxor. Jag skulle träffa Erik och Simon i slalombacken 17:00. Jag kände att ett magsår började kika fram mellan allt kraffs där inne.
Jag hann alldeles utmärkt och vi njöt av en härlig kväll i backen som bestod av mycket skratt, mycket vurpor och en hel del fina prestationer. Mer sånt!
Stugeliv
Igår stack jag, Robin, Rikard och Micke till sistnämdes sommarstuga för att umgås i goda vänners lag - och så bra det blev! Vi badade tunna, satt och klagade på hur dåliga alla artister i melodifestivalen var, försökte grilla utan kol samt högg ved.
Robin blev vedansvarig och gjorde det riktigt bra. Han blev en riktig lumberjack där han stod och såg manlig ut. Det var bara den röd/svartrutiga flanellskjortan som saknades.
I början var det tveksamt till huruvida tunnan skulle hinna både fyllas och värmas upp innan läggdags. Men vilken tajming det blev! Precis lagom till att melodifestivalen var slut visade termometern 38 grader. Perfekt. Det var bara att dyka i. Där satt vi; fyra halvnakna grabbar i en badtunna ute på landet, med en öl i handen, och stirrade upp i den stjärnklara himlen och konstaterade att livet inte är så värst tokigt ändå.
Byte av bilstereo
För två år sedan köpte jag en ny stereo till min bil. Jag kände att jag var i behov av en AUX-ingång, så jag kan koppla in min telefon. Gissa vad som har slutat fungera nu! Precis. AUX-ingången. Då är helt plötsligt stereon värdelös och kan lika gärna få lämna plats åt den gamla originalstereon.
Jag får trösta mig med att ljudet blir sjukt mycket bättre med den gamla. Nu kan jag reglera basen, välja hur mycket ljud det ska komma ur de olika högtalarna osv. Det har jag saknat.
Jaja, det blir till att gå tillbaka till att bränna skivor helt enkelt! Det är lite skoj det också faktiskt. Skoj men onödigt bökigt.
Jag får trösta mig med att ljudet blir sjukt mycket bättre med den gamla. Nu kan jag reglera basen, välja hur mycket ljud det ska komma ur de olika högtalarna osv. Det har jag saknat.
Jaja, det blir till att gå tillbaka till att bränna skivor helt enkelt! Det är lite skoj det också faktiskt. Skoj men onödigt bökigt.
Känner jag mig själv rätt kommer jag köpa en ny stereo inom ett par månader.
Pastejmarodören
Både jag och Olivia älskar leverpastej på smörgåsen. Det har hängt i sedan jag var liten och gick och köpte leverpastej över disk med min mormor. Det var tider det!
Hur som helst. Alla här i hushållet behärskar tydligen inte riktigt tekniken när det kommer till att skära själva pastejen.
Jag blir tokig! Hur svårt kan det vara!? Skär hon den med en filékniv som är mer eller mindre omöjlig att hålla rak, eller vad är grejen?
Jag blir tokig! Hur svårt kan det vara!? Skär hon den med en filékniv som är mer eller mindre omöjlig att hålla rak, eller vad är grejen?
När jag öppnar kylen på morgonen, glad i hågen och lagom hungrig, och möts av det här, ja då har man två val. Antingen får jag skära av en ordentlig bit så att den blir rak igen, eller så får jag helt enkelt parkera en skiva modell XXL på mackan. Det är inte lika gott. Skivorna ska vara lagom tjocka, inte XXL! Har man en alldeles för tjock skiva smakar det bara leverpastej. Balansen mellan gurka och pastej måste vara optimal. Det finns ett lagomläge där nämligen. Då tänker ni att "Ja man skär en tjockare gurkskiva då!" I wish it was that simple..
Skärpning sambo!
Blogga - kvinnogöra?
Jag slås av tanken om och om igen. Varför är det så få killar/herrar/män, som bloggar? Vart man än tittar så är det den stereotypiska vit/rosa bloggen som drivs av femtonåriga Linnea som älskar mode och foto. Det är samma visa precis överallt!
Min vän, som bloggade "before it was cool", han var duktig! Tråkigt att han lade ner projektet dock.
Min vän, som bloggade "before it was cool", han var duktig! Tråkigt att han lade ner projektet dock.
Jag är ju svensk, och då hör det nästan till att man blir lite avundsjuk. Jag kan inte låta bli, hur gärna jag än vill, att inte bli lite avundsjuk på de här småtjejernas framgångar med deras bloggande. Det gnager i mig! Jag gillar det inte, och jag skäms för att säga det. Jag menar, vad gör de som är så bra?
"Heeeeej bloggizzen! Eeehm. Idag har jag och Amanda bakat bullar. My gaaaahd va bra dom blev! Ikväll ska vi plugga till historiaprovet vi har imorrn. *KOMMER SÅ FÅ IG* *SUCK*. Men vad gör det när man har en så gryyyyyym kompis?!"
Kalaset avslutas med en bild på de två tonåringarna i någon härlig pose. Gärna med putande läppar och v-tecknet.
I don't get it.
På "blogg.se" kan man se en lista över de tjugo mest besökta bloggarna. På den listan är det EN kille som lyckats slå sig in. Det är inte heller en "vanlig" kille som skriver om sitt vardagliga liv. Nejnej, han förmedlar sånt som redan skrivits och lagts upp. Han är hockeyfantast och tjänar säkert en fin hacka på det. "MrMadhawk" heter karln. Han måste ju inte lägga ner energi på att hitta saker att skriva om osv. Fusk!
Aeh. Nu ska jag tänka på något glatt, så jag blir go och glad igen. Jag tänker på nyckelpigor.
En dag som idag
Jobb, innebandy och matlagning. Det var min dag det. Jo just det, allt detta velande hit och dit angående vad jag ska läsa till hösten, det har tagit upp lite tid också. Det är svårt! Jag och Olivia vill såklart, i den mån det går, hamna på samma ort. Det vore oerhört tråkgit ifall jag hamnade i Luleå och hon i Malmö. Det är en bit att pendla det. Hur det än blir kommer vi att lösa det!
Alltid på torsdagar är det jag som har hand om lagret på jobbet. Och med det menas att jag ska scanna in och packa upp alla miljoner t-shirts, golfbollar och kepsar som postnissen glatt lämnar av på morgonen. Det tar sin tid! Idag tog det nästan exakt fem timmar. Jag började 09:00 och var klar 13.40. Lite för lång tid kanske, beroende på vem du frågar.
Idag var det riktig karlapower på jobbet! Det är ytterst sällan, om ens någon gång överhuvudtaget då alla killar jobbar samtidigt. Jag, Daniel, Erik och Simon. Det är kul! Vi killar brukar alltid vara underrepresenterade, tyvärr.
15:45 på torsdagar. Då är det innebandy! Är det någon som känner att han eller hon vill springa av sig och ha lite skoj under tiden, säg till! Vi skulle behöva lite mer folk. Jag är yngst med mina snart 23 vårar, och en herre som heter "PK" är äldst. Han är väl runt 60 skulle jag gissa.
Nu har jag en femdagarsledighet; fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag. Varannan torsdag kl 14 känns det som förr i tiden när man gick på sport- eller påsklov i skolan. Frihetskänslan, glädjen och känslan av att hela helgen ligger öppen. Det är oerhört skönt!
Ett ganska tråkigt och intetsägande inlägg idag, tyvärr. Det har inte hänt så mycket kul dessvärre. Jag bjuder på en bild från egypten. Sönderredigerad och fin. Jag ser ut som en dinosaurie med den där hållningen...
Mormors lilla sjukhus
Jag tog svängen förbi mormor idag så hon fick kolla på min krigsskada. Den har varit hård och öm hela dagen och varit allmänt i vägen. Mormor är gammal sjuksköterska, så hon kan det där. Det roliga med henne är att hon går alltid in 110% för uppgiften. Om det sen är en liten brännblåsa eller ett brutet nyckelben, det spelar ingen roll.
När jag kom idag hade hon dukat upp en buffé av förband, saxar, tejp och desinfektionsmedel. Det var inte annat än att man skrattade lite och började undra vad hon tänkt göra med mig egentligen. Vem vet, hon kanske har en brits med remmar för händer och fötter ståendes inne i förrådet.
Man hör alltid olika angående sånna här blåsor. Ska man sticka hål på dem, eller ska man inte? Nu hade mormor (såklart) gjort lite forskningar i ämnet genom att ringa sina gamla sjukhuskollegor (bara det!). De hade tillsammans kommit fram till att det vore bäst att punktera den lille rackaren. Älskar verkligen hängivenheten!
Nu är den tom och på bättringsvägen. Imorgon är det innebandy igen. Jag får se till att hålla mig på benen så inte samma sak händer igen. Vore ju snöpligt.
Korpen
Jahaja, då har man gjort sin korpendebut. Inte fotboll, inte handboll - innebandy!
Matchen började med att vi hamnade i underläge med 0-2, tills jag lyckades hålla mig framme på en retur och peta in reduceringen. Matchen stod sedan och vägde, och jag kände mig lite vilsen. Jag har aldrig spelat innebandy "på riktigt" i hela mitt liv. Jag kan inte alla regler, speluppställningar och ditten med datten. Jag höll mig på min kant och gjorde så gott jag kunde.
Matchen började med att vi hamnade i underläge med 0-2, tills jag lyckades hålla mig framme på en retur och peta in reduceringen. Matchen stod sedan och vägde, och jag kände mig lite vilsen. Jag har aldrig spelat innebandy "på riktigt" i hela mitt liv. Jag kan inte alla regler, speluppställningar och ditten med datten. Jag höll mig på min kant och gjorde så gott jag kunde.
Efter halvtidsvila lyckades vi kvittera till 2-2. När det sedan var två minuter kvar fick jag en boll på min högerkant som jag hann upp. Jag kände att jag fick en meter mot min motståndare. Jag brukar säga att jag är som en sten. Jag accelererar inte snabbt, men när jag väl är i rullning. Då! Då går det faktiskt inte så förbannat långsamt som man skulle kunna tro.
Jag fick en meter, vek in till vänster a'la Zibanejad i vm-finalen för ett år sedan, och tryckte upp den i taket. Vi tog ledningen med 3-2. Euoforin var total! Folk slängde sig över mig och jag kände mig som en kung!
Okej, nu ljög jag. Det blev ingen hög med svartklädda korpenkillar. Men några high-fives och axelklappar fick jag åtminstone. Ibland får man vara nöjd med sig själv och sina prestationer. Det här var ett sånt tillfälle. Jag vart helt paff efter målet. Att jag, Mattias Nilsson skulle göra något sånt. Kul!
När det sedan återstod bara några sekunder kunde vi peta in även 4-2, då i tom kasse. Vinst till oss!
Jag fick ett skönt brännsår på vänster hand också. Riktigt härligt!
För övrigt förbrukade jag sex strupor under den här matchen - tre på varje fot. Skorna är lite för stora, så vad ska jag göra?
För övrigt förbrukade jag sex strupor under den här matchen - tre på varje fot. Skorna är lite för stora, så vad ska jag göra?
Carpe diem
Ja, jag tänker ta till världens mest uttjatade ordspråk. Men idag har jag verkligen tillämpat det!
Jag gick, som ni vet, upp på tok för tidigt - för att simma! Bara det borde stoppa pressarna! 1000 vuxenpoäng.
Vi simmade en kilometer, sen satte vi oss och pratade skit i bastun. 300 vuxenpoäng. Erik, Oscar och Kreben gör tydligen på precis samma sätt varje måndag. Först simma, sen bastu och sen runda av med en kaffe i cafét.
En efter en beställde de kaffe. Jag stod och inspekterade drickakylen för att försöka komma underfund med vad jag skulle ta för något vuxet och manligt. En festis? Drickyoghurt?
- En kaffe, tack.
Oh yes. Jag beställde en kaffe. Det är lite så jag jobbar nu. När jag trodde att de andra inte såg smög jag ner en sån där liten mjölkportion. Någon måtta på vansinnet fick det vara.
Senare mötte jag upp min vän och kollega Erik. Vi skulle upp till billingebacken och bryta ben.
Efter vi åkt klart och kände oss nöjda och bege oss hemmåt var alla ben intakta, dock är jag en fläskläpp rikare, och ser nu ut som en riktig botoxtant. Kul!
Efter vi åkt klart och kände oss nöjda och bege oss hemmåt var alla ben intakta, dock är jag en fläskläpp rikare, och ser nu ut som en riktig botoxtant. Kul!
Sjuka vuxenpoäng
Jag börjar bli gammal. Inte nog med att jag närmar mig 23-strecket med stormsteg, nej nej. Idag ringde väckarklockan 07:25, och varför? Jag och mina tre vänner ska gå och simma. Ja, ni läste rätt. Det är lite gubbvarning över att simma nästan. När jag pratade med Oscar igår sa han att de skulle gå dit 08:45 - jag höll på att sätta lasagnen i halsen! Men faktiskt är det ganska underskattat. Jag har sedan barnsben älskat att bada, simma och vara i vatten, så det passar mig bra. Men att jag är uppe nu vid 08:00 på min lediga dag, det måste ge minst 2300 vuxenpoäng. Nu klarar jag mig året ut.
Den sämre hälften
Mattias: Men, kan vi inte dela bullen då?
Olivia: Jo, här.
När man ber om att få dela bullen är det underförstått att man delar den mitt itu. Man skalar inte av den torra, mindre goda yttre kanten; den där som egentligen bara är en transportsträcka in till den smöriga, gottiga i mitten. Det gör man bara inte! Inte ok! Det är ju mittenschlabbet man vill åt. Det är det man kämpar för! När Olivia delar bullar gör hon det på sitt sätt.
Min fina krans
När jag för snart en vecka sedan, korsade mållinjen i Mora, efter nio mil till skidor, stod mina egna små kranskullor redo! Kolla vilken kalasfin krans de hade fixat. Tyvärr var den lite för liten för att kunna träs över huvudet likt en "riktig" vasakrans. Enligt försäljaren skulle den hålla sig grön "i flera år". Vi får väl se hur det blir med den saken...
Handyman som jag är, så kunde jag inte bara låta den ligga och dö på en bänk. Nej nej. Den här kransen skulle upp på väggen! Fram med hammare och spik och visa vem som är herre på täppan!
VM
Jag hade glömt hur kul det faktiskt är att kolla på längdskidor, i alla fall när det är några kända svenskar med och som har en faktisk chans. Att titta på när Cologna slåss med någon random kille från japan om sjätteplatsen - det roar mig föga.
Jag upptäckte häromdagen att VM i längdskidor faktiskt sänds och går just nu, precis i den här veckan som jag varit sjuk. Det pågick väl förra veckan också antar jag, men då hade jag lite annat för mig. Det är perfekt att vakna, slötitta lite på diverse serier och liknande, för att sedan hämta landslagströjan och krypa ner med den som snuttefilt och se Halfvarsson och co. ge sig ut på 10x4km.
Vad jag tycker om giganten Petter Northug, ja det vet jag knappt själv. Han verkar faktiskt trevlig i intervjuerna han gör, men jag gillar inte att han beter sig så osportsligt och barnsligt. Det som irriterar mig är att han är så sjukt väl medveten om hur pass bra och överlägsen han faktiskt är. Lite ödmjukhet skulle inte skada. Vissa tycker det är coolt och häftigt och att sporten behöver någon som honom. Nej säger jag. Sporten behöver inte någon som honom, det finns gott om liknande personligheter i i princip alla andra sporter. Väx upp!
Hur mycket man än smutskastar denne idrottsman kan man inte bortse från det faktum att han är en av världens genom tidernas bästa/mest överlägsna längdskidåkare. När han idag spurtade ner Calle Halfvarsson - ja då stod blixten stilla. Den gick nästan bakåt! Imponerande.
Snart tillbaka
Skönt att snart vara tillbaka matmässigt. Det är inge roligt att leva på rån och resorbvatten. Igår unnade jag mig en kanelbulle från ica. Färdigköpta bullar är de bästa bullarna! För att mörka det hela lite för mig själv så intalade jag mig att det var en bra grej. Magen måste helt enkelt kunna tolerera en liten, oskyldig bulle. Men testar man inte får man inte veta! Jag hade ju i princip inget val. Jag gjorde det för vetenskapen.
Det gick bra i alla fall. Nu på morgonen har jag ätit min vanliga frukost, minus yoghurten och müslin då. Känns stabilt. Känns bra.
Snacka om nystart
Ja, snacka om nystart!
Den här gamla rackaren till blogg, det må jag säga! Den har varit med i några år den.
Jag tänkte att det är onödigt att radera den här bloggen bara för att låsa upp namnet "mattiasnilsson". Jag kom inte på något annat klatchigt, såsom "blondinbella" till exempel. Det fick gå bra med den här. En ny header har jag gjort i alla fall! Hela min själ lade jag ner.
Jag tänkte att det är onödigt att radera den här bloggen bara för att låsa upp namnet "mattiasnilsson". Jag kom inte på något annat klatchigt, såsom "blondinbella" till exempel. Det fick gå bra med den här. En ny header har jag gjort i alla fall! Hela min själ lade jag ner.
De senaste dagarna har varit aningen turbulenta, eller vad man ska kalla det. Turbulenta är kanske fel ord, men de har inte varit riktigt som vanligt. Jag har för första gången på nästan 23 år åkt på magsjuka.
Jag åkte vasan på söndagen, och på måndagen belönade jag mig med en kebabpizza från ett av de lokala vattenhålen. Jag var helt tömd på både energi och ork, så jag tänkte att en pizza var jag värd. Natten till tisdagen vaknade jag upp med ett ryck. Fruktansvärda kramper härjade i magen/diafragman. Jag väntade ut dem - tills det inte fanns något val längre. Det blev till att käka skåne special baklänges. Inte alls lika gott som framlänges.
Jag åkte vasan på söndagen, och på måndagen belönade jag mig med en kebabpizza från ett av de lokala vattenhålen. Jag var helt tömd på både energi och ork, så jag tänkte att en pizza var jag värd. Natten till tisdagen vaknade jag upp med ett ryck. Fruktansvärda kramper härjade i magen/diafragman. Jag väntade ut dem - tills det inte fanns något val längre. Det blev till att käka skåne special baklänges. Inte alls lika gott som framlänges.
Hela tisdagen var jag precis utslagen. Helt färdig. Efter ytterst lite sömn, ett konstant springande till och från toaletten, utmattad från världens längsta skidlopp samt ingen mat i magen, var jag inte kaxig. Olivia fick ta hand om mig så gott hon kunde, och hon gjorde ett kanonjobb. Jag orkade inte ens ringa och sjukanmäla mig själv - det fick hon göra.
Nu är jag mycket bättre, men gissa vad. Nu har lillfisen sjuknat in. Hela natten till idag samt hela dagen idag har hon haft precis samma resa som jag hade för ett par dygn sedan. Snacka om ombytta roller. Stackarn.
Nu i efterhand kan jag konstatera att den magsjukan jag trodde härstammade från kebaben, måste kommit från någon annanstans, annars hade den inte smittat. Eller?
Ungefär såhär eländig har jag känt mig.
Flashbacks på tv!
#nofilter
HÄJ!
Tjabba tjena hallå alla monsterdiggare!
Jag blir ständigt tjatad på från alla håll och kanter att bloggen uppdateras på tok för dåligt, vilket jag helt håller med om. Jag skyller som alltid på bristande motivation och idéer. Jag kommer helt enkelt inte på något lajbans att skriva om. Mina dagar ser ut som såhär: Vakna, jobba, träna, tv och sen sova. Inte kul. Inte kul! Framförallt inte kul att läsa om.
Hur som helst! Jag har vandrat omkring i helenaskolans korridorer ett halvår nu och trivs jättebra, men nu är det slut! Igår vankades det nämligen skolavslutning.
Jag som nu tydligen klassas som vuxen tänkte att man måste föregå med gott exempel och klä upp sig någorlunda till en tillställning som denna.
Sagt och gjort, jag rev och slet i garderober och lådor efter min studentkavaj som har legat/hängt och samlat damm i exakt ett år. Outfiten för kvällen blev grå chinos, t-shirt, kavaj och mina ballaste dojjor.
Glad i hågen och sjukt nöjd med mitt klädval traskade jag lagom vuxet ut till bilen och skulle för första gången åka till en skolavslutning i form av lärare!
När jag anländer till kyrkan märker jag att jag lagt ner kanske lite för mycket krut på min grymma outfit då de flesta andra spatserar omkring i luvtröjor och badshorts. Jag känner mig helt plötsligt obekväm. Lite som när man var liten och skulle på kalas där man enbart kände födelsedagsbarnet. Ensam och utelämnad stod jag där i min kavaj och grymma pjucks. Jag kommer inte riktigt ihåg vad min ursäkt var varför jag hade klätt upp mig såpass som jag gjort, men det var väl någon lam blajja om att jag nu faktiskt var vuxen och att vuxna faktiskt klär sig såhär.
Hädanefter kommer jag enbart klä mig i badrock.
Jag blir ständigt tjatad på från alla håll och kanter att bloggen uppdateras på tok för dåligt, vilket jag helt håller med om. Jag skyller som alltid på bristande motivation och idéer. Jag kommer helt enkelt inte på något lajbans att skriva om. Mina dagar ser ut som såhär: Vakna, jobba, träna, tv och sen sova. Inte kul. Inte kul! Framförallt inte kul att läsa om.
Hur som helst! Jag har vandrat omkring i helenaskolans korridorer ett halvår nu och trivs jättebra, men nu är det slut! Igår vankades det nämligen skolavslutning.
Jag som nu tydligen klassas som vuxen tänkte att man måste föregå med gott exempel och klä upp sig någorlunda till en tillställning som denna.
Sagt och gjort, jag rev och slet i garderober och lådor efter min studentkavaj som har legat/hängt och samlat damm i exakt ett år. Outfiten för kvällen blev grå chinos, t-shirt, kavaj och mina ballaste dojjor.
Glad i hågen och sjukt nöjd med mitt klädval traskade jag lagom vuxet ut till bilen och skulle för första gången åka till en skolavslutning i form av lärare!
När jag anländer till kyrkan märker jag att jag lagt ner kanske lite för mycket krut på min grymma outfit då de flesta andra spatserar omkring i luvtröjor och badshorts. Jag känner mig helt plötsligt obekväm. Lite som när man var liten och skulle på kalas där man enbart kände födelsedagsbarnet. Ensam och utelämnad stod jag där i min kavaj och grymma pjucks. Jag kommer inte riktigt ihåg vad min ursäkt var varför jag hade klätt upp mig såpass som jag gjort, men det var väl någon lam blajja om att jag nu faktiskt var vuxen och att vuxna faktiskt klär sig såhär.
Hädanefter kommer jag enbart klä mig i badrock.
Nyanställningar på aftonbladet?
Hej alla pigga och glada! Gissa vem som vaknat till liv ur en mer eller mindre konstant dvala? Jo, jag!
Vad har hänt på fronten "Mattias Nilsson" då? Jag har gått och signat upp för medlemsskap i iphone-familjen, jag jobbar för fulla muggar, jag har ordnat Rewinds första riktiga spelning på vatra, jag har opererat höger stortå som förövrigt gjorde riktigt skitont och jag har precis avslutat en marabou chokladkaka. That's about it. Så innehållsrikt liv lever jag. Det är inte att jämföra med kissie, dessie, fläskie och co. De glider omkring med sina nya bröst och gucci-väskor. Vad är det i jämförelse med en nyopererad tå och en chokladkaka?
Slutdiskuterat om mitt fullspäckade, händelserika liv. Anledningen varför jag överhuvudtaget loggade in här och bestämde mig för att göra ett inlägg var en artikel som jag läste på aftonbladet nyss. Dock var det inte själva artikeln jag reagerade över, utan bilden..
Vad har hänt på fronten "Mattias Nilsson" då? Jag har gått och signat upp för medlemsskap i iphone-familjen, jag jobbar för fulla muggar, jag har ordnat Rewinds första riktiga spelning på vatra, jag har opererat höger stortå som förövrigt gjorde riktigt skitont och jag har precis avslutat en marabou chokladkaka. That's about it. Så innehållsrikt liv lever jag. Det är inte att jämföra med kissie, dessie, fläskie och co. De glider omkring med sina nya bröst och gucci-väskor. Vad är det i jämförelse med en nyopererad tå och en chokladkaka?
Slutdiskuterat om mitt fullspäckade, händelserika liv. Anledningen varför jag överhuvudtaget loggade in här och bestämde mig för att göra ett inlägg var en artikel som jag läste på aftonbladet nyss. Dock var det inte själva artikeln jag reagerade över, utan bilden..
Stackars Sasha, får inte gå som en blåmålad, gravid kvinna på oscarsgalan. Men ser ni vad som är tokigt med bilden? Det ser nästan ut som att det är någon som har fifflat med den! Visst, aftonbladet och all media som retuscherar bilder på ett eller annat sätt är förmodligen skyldiga till att skriva "Denna bild är ett montage", men kom igen.. Ska man retuschera en bild så kan man väl ändå ägna det mer än den tid det tar att koka en portion makaroner? Hur som helst. Det är skönt att aftonbladet gör det klart för oss att den riktiga avataren inte ser ut på det viset. Tack AB!
Premiär!
Då var det dags. Rewind har sin första spelning imorgon Lördag. Förväntningarna är skyhöga och det hela har triggats upp av media, medan vi i ensemblen har tagit det hela med ro. Aftonbladets musikkrönikör Markus Larsson har lovat att vara på plats på mariestads residens där själva spektaklet kommer gå av stapeln. Så håll ögonen öppna efter en lovordad recenssion från Markus på aftonbladet.se
Jag känner dock att en viss oro sipprar runt i kroppen. Häromdagen under den sista repetitionen kom vi fram till att vi har musik för cirka 1h. Det är rätt schysst ändå, det är cirka 20 låtar. Men här kommer problemet; Arrangörerna vill ha underhållning i två timmar. Två! Inte en, inte tre utan två! Vart vi ska få den där sista timman ifrån kan jag bara spekulera i.
Ni vet triss slogan "Plötsligt händer det". Lite den feelingen fick jag när jag för en liten stund sedan uträttade ett ärende. Jag kom på det.
Jag tar med mig "herrarnas dassbok"! Det är ju självklart! Vem gillar inte den gamla hederliga dassboken?
Där har vi utan tvekan flera timmars underhållning. Jag har räddat bandets karriär. Tackar!
Gissa om resterade bandmedlemmar kommer bli glada på mig!
Den självklara underhållningen.
Hampus blåser in frisk luft i replokalen efter.. ja.
Jag känner dock att en viss oro sipprar runt i kroppen. Häromdagen under den sista repetitionen kom vi fram till att vi har musik för cirka 1h. Det är rätt schysst ändå, det är cirka 20 låtar. Men här kommer problemet; Arrangörerna vill ha underhållning i två timmar. Två! Inte en, inte tre utan två! Vart vi ska få den där sista timman ifrån kan jag bara spekulera i.
Ni vet triss slogan "Plötsligt händer det". Lite den feelingen fick jag när jag för en liten stund sedan uträttade ett ärende. Jag kom på det.
Jag tar med mig "herrarnas dassbok"! Det är ju självklart! Vem gillar inte den gamla hederliga dassboken?
Där har vi utan tvekan flera timmars underhållning. Jag har räddat bandets karriär. Tackar!
Gissa om resterade bandmedlemmar kommer bli glada på mig!
Den självklara underhållningen.
Hampus blåser in frisk luft i replokalen efter.. ja.
Ser jag ut som en gris?
Efter en helkväll hos min kära flickvän med god mat, film och lite chips så blev hon plötsligt väldigt trött. Allt var alltså precis i sin ordning. Jag har nog aldrig upplevt en fredag- eller lördagkväll med henne utan att hon tar första bästa tåg till drömmarnas land.
Idag gick hon i däck i soffan och jag övertalade henne till att gå och lägga sig i sängen istället. Till slut gav hon med sig och gick och lade sig. Väl i sängen piggnar tösa' till! "Det är så läge nu" tänkte jag.. Jag satt där i sängen och tittade på henne och försökte limma på det gulligaste "åh vad du är söt älskling-smilet" jag kunde. Hon tittar upp på mig, ler tillbaka och säger "Du ser ut som en gris här nedifrån".
Hon vet hur man ska få en kille att känna sig speciell hon. Maken till romantik har jag aldrig varit med om!
Idag gick hon i däck i soffan och jag övertalade henne till att gå och lägga sig i sängen istället. Till slut gav hon med sig och gick och lade sig. Väl i sängen piggnar tösa' till! "Det är så läge nu" tänkte jag.. Jag satt där i sängen och tittade på henne och försökte limma på det gulligaste "åh vad du är söt älskling-smilet" jag kunde. Hon tittar upp på mig, ler tillbaka och säger "Du ser ut som en gris här nedifrån".
Hon vet hur man ska få en kille att känna sig speciell hon. Maken till romantik har jag aldrig varit med om!
