Godmorgon vänner! Jag tänkte bara kort och gott dela med mig av en så kallad "drumcover" som jag hittade på youtube. Det är en kille som kallar sig för "COOP3RDRUMM3R" som står för inspelningen. Oerhört duktig! 

Jag spelade själv trummor i några år, och försökte mig faktiskt på att göra ett par covers. Dock kom jag aldrig i närheten av den här killen. 

 

Jaha, då var det dags för veckans "throwback thursday". Idag kastar vi oss tillbaka till de härliga sommardagarna 2008. En av de dagarna då jag och tre vänner; Jonas, Markus och Gustav, åkte till ett ställe som heter Djäknessundet. Det ligger strax utanför  karlsborg och är helt fantastiskt! Vi hade tagit med oss engångsgrill, stereo  och en massa gott. Livet kunde inte varit  bättre. Jag gjorde även en film från dagen som ni kan se här längst ner. Håll till godo!

 

Jag har varit nere och vänt på tvättstationen ett x antal gånger i år redan. Varje gång har det varit sån kö till tvätt-o-materna att jag bara vridit på ratten 180 grader och kört därifrån så fort jag bara kunnat. Idag fanns det ingen återvändo. 

Bilen var så otroligt smutsig att det nästan var pinsamt att köra omkring i den. Jag hade bestämt mig innan att oavsett hur lång kön var skulle jag stå och vänta på min tur. 

 

Varför är det förresten alltid som så att när man själv ställer sig i en relativt lång kö så kommer det i princip inga andra och ställer sig bakom?! Är det jag som luktar illa, eller vad är det? Då tänker jag alltid "Hade jag kommit fem eller tio minuter senare hade jag sluppit stå i kö! Jag blir alltid lite småirriterad.
Idag fick jag ställa mig sist i en kö på ca fem bilar och vänta i sisådär 15 minuter. Tror ni det kom och ställde sig någon bakom mig? Nej. Självklart inte. Då hade jag kunnat komma 15 minuter senare och bara glidit rakt in i tvätten. Tänk vad livet kunde varit enkelt om bara allt klaffade!

 

Min lillasyster Malin ringde mig för en stund sedan. Hon är i australien, och har så varit sedan början av september. Det är alltid kul att både se och höra henne. Igår hade hon varit ute i regnskogen och blivit biten av något djur. Det var inget farligt sa hon, men har man otur kunde man få ryckningar i ansiktet.

 

 

 

 

Jobbade till kl 15 idag. 09-15, en precis utomordentligt lagom tid om du frågar mig. Sjukt mycket att göra på jobbet för övrigt.
Klockan 15:45 hade vi, tydligen, bestämt att vi skulle spela innebandy - något som jag helt och hållet förträngt.
Jag sätter mig vid datorn 15:10 och ser att Anna-Karin skrivit till mig på facebook och undrar vart jag håller hus. Nästan på ett hånfullt sätt svarar jag "Lille vän, det är Onsdag idag. Det är på torsdagar vi spelar." 

I samma sekund som jag trycker på "skicka meddelande", tänker jag att "A-K är ju faktiskt en väldigt vettig person som inte skulle ta fel tid. Kan det kanske vara jag som har klantat till det?". Jag öppnar en sms-konversationen jag har med han som håller i innebandyn och ser till min fasa att det faktiskt står "Onsdag". Onsdag, inte torsdag! 

På två eller tre röda minuter var jag nere i helenahallen. Blev själv impad av min kvickhet!

 

Innebandyn tog tyvärr slut lite snabbare än tänkt. Ett basketlag kom 16:45 och hade bokat hallen, så det var bara att snällt flytta på sig. Då hade vi bara spelat i en halvtimme, vilket jag tyckte var aningen för lite för att kunna klassas som ett träningspass. Jag skyndade mig hem för att behålla värmen jag jobbat upp genom innebandyn, bytte snabbt om till löparkläder och gav mig ut på en 30-minutersrunda. Summa summarum: 1h löpning idag. Bra! 

 

 

 

 

 

Nu ligger jag i startgroparna inför en riktigt rolig utmaning! Stadium anordnar en tävling - Stadium Businessbattle. Varje butik har fått anmäla ett lag där samtliga medarbetare är med och tävlar. Man tävlar lagvis mot varandra, och den som har flest poäng i Juni vinner något lattjo pris. 

 

Poäng samlar man genom att träna. Simple as that. Man laddar ner träningsappen "endomondo", och så kopplas den ihop med våran battle. Så fort man gör någon fysisk aktivitet med appen påslagen, omvandlas de kalorierna man förbränner till poäng, och läggs då på till vårt lag. 

Man tävlar som sagt lagvis, så det laget som har flest poäng i Juni vinner. Trots att det är en lagtävling syns varje persons  individuella poäng, och det finns en "top 20 medlemmar"-lista! Kampen blev helt plötsligt väldigt personlig! Det är klart som korvspad man vill ligga på top 20-listan! Mitt mål är att spöa samtliga i mitt lag. Då gör jag inte bara mig själv en tjänst, jag hjälper även laget! Spöa alla i laget samt ligga på top 20-listan. På måndag startar det. Game on!

Jag och Olivia flyttade in i den här lägenheten i Augusti. När man är nyinflyttade och inte riktigt är "en i gänget" än, ja då anpassar man sig! Man böjer sig för övriga hyresgästers krav och man parkerar cykeln där det finns plats. Man försöker inte lite fräckt roffa åt sig en redan reserverad plats!

När jag kom hit med min räser och letade rastplats åt honom, ja då fanns det inte mycket att välja på. Jag hittade en liten lucka, ett litet utrymme på två stenblock. Där kunde han stå, räsern, lugnt och stilla med rätt lutning. Han har stått där varje dag och varje natt sedan början på Augusti - tills idag.

Nu är det någon som bara pang poff har gått och gjort just det som man inte gör - på ett fräckt sätt roffat åt sig någons plats! Min plats! Jag känner mig nästan bestulen, som att något fattas mig. Jag känner en oro för räsern, att han inte har särskilt bra lutning, och han kanske trillar eller råkar ut för andra otäckheter. Man vet ju aldrig.

 

Att personen ens har mage! Egentligen borde jag lyfta bort cykeln i fråga, ställa den på något väl valt ställe och skriva en arg lapp. "Don't mess with my räser", typ.

Jag känner på mig att det här kriget bara har börjat.

 

Just det! I torsdags vek jag mig för flugan "Throwback thursday", och lät bli att skriva om dagen i sig. Eftersom jag inte har något annat superbra i åtanke att skriva om för tillfället, så tycker jag att det passar bra att göra det nu. Det kanske inte är det ultimata för en bloggare, om jag får titelera mig på det sättet, att skriva om saker som hände för flera dagar sedan.

 

Jo, en banbrytande nyhet har jag! Jag proppade i mig en kebabpizza igår, men vet ni vad? Det smakade inte. Jag tyckte, för första gången i mitt liv, att det inte var särskilt gott. Jag vet inte om det berodde på eventuella nya ingredienser i kebabsåsen eller något annat hokus pokus. Hur som helst suktade jag mer efter keso och broccoli. Det här är, på riktigt, banbrytande för mig. Framsteg!
Det kanske är så, att när man blir lite nyttigare och sköter träningen på ett annat sätt, ja då smakar inte onyttigheter lika bra. Tillfredsställelsen av en pizza slår helt enkelt inte den nöjda känsla man har efter ett träningspass uppföljt av en tallrik keso och grönsaker.
Stort!

 

Torsdagen var det ja! Jag spelade innebandy, sköt ett hårt skott och åt på mangos. Så, nu har jag fått det sagt.

 

 

 

 

Jag är en person som tycker väldigt mycket, och drar mig inte för att säga det - på gott och ont. Jag vet att det både är bra och dåligt, och jag låter kanske munnen babbla och gå lite för mycket ibland. Jag vet det. Jag har mycket åsikter om saker och ting, så är det bara. Jag lägger energi på sånt som inte är värt att läggas energi på egentligen, men på något vrickat sätt gillar jag det. 

 

Igår när jag satt och kollade på säsongsfinalen av gladiatorerna, bad en av utmanarna en kille från produktionen att rita siffran "2" på hans högra axel, "Så att killen bakom vet vilken plats han ligger på". 

Det här irriterade mig mer än det borde ha gjort.
Victor, som utmanaren heter, har stulit den här grejen rakt av från filmen "The guardian", den där Ashton Kutchers karaktär tränas till att bli räddningsdykare. Bra film för övrigt! Han stal hela idén rakt av, och han tog cred för den! Han satte "tatueringen" på samma ställe och använde samma motivering till varför han har den. Tror han inte att någon har sett filmen? Det hade varit en sak om han sa något i stil med "Jag gör som han gjorde i den där filmen", eller något i den stilen. Men nixpix. Inget sånt. Han skulle ha all cred för det här otroligt nyskapande "psykandet". 

Kom på något eget! 

 

 

Idag är det lördag, och då unnar jag mig själv en liten godispåse. Jag ser det lite som så att jag kompenserar det med maten jag äter. På tallriken idag ligger: Broccoli, keso, avokado och köttfärssås. Funkar helt klart!

 

Imorgon spatserar jag runt på stadium till kl 18, sen tänkte jag dra direkt till gymmet för lite söndagsnöje, då ska tuttarna få se på grejer! 

 

 

 

 

 

Nu går jag in i en ny fas i mitt liv. Det här är ett stort steg som förmodligen/förhoppningsvis kommer förändra det mesta. Nu håller vi tummarna! Håller du en för mig, så håll gärna den andra för Olivia också.

Jag sökte redan förra året, men då nöjde jag mig med två utbildningar. Det här året har jag garderat mig lite mer.

 

 

 

En av mina kollegor på jobbet är livrädd för små kryp, vilket vi andra såklart tycker är lite småkul. Han såg en silverfisk i vårt omklädningsrum en gång - nu förvarar han sina skor i skåpet, dit han inte tror att de små rackarna når. Han talar om dem som om de vore satan själva. Odjur, monster, ja liknelserna är många. Vid en sån här situation är det svårt att hålla busefingrarna i styr. Vi får se hur det blir med med det, om jag kommer på något bra.

 

Jag går på inringning när det gäller korpenmatcher. Idag blev jag inkallad av Fredrik igen, och det var inte mot vilket motstånd som helst. Första matchen gicks mot serieledarna som inte förlorat en match, medan vi i andra matchen ställdes mot serietvåan. Alla var lite uppgivna på förhand, tyvärr! De ordinarie spelarna talade oerhört gott om motståndet, och att det skulle bli oerhört svårt.

 

Det är svårt med extrakillar. Idag var vi fyra stycken. Vi är inte samspelta med någon för fem öre och har inte riktigt koll på vart man ska hålla hus. Nu talar jag iofs bara för mig själv, men lite vilsen känner man sig allt. Vi blev totalt utskåpade och förlorade med 4-0. Det var som att vi spelade boxplay en hel match och slog på kontring då det gavs tillfälle. Tyvärr räckte det inte särskilt långt. De var för bra.

 

Vi var klara underdogs på förhand, och det verkade passa oss bra. Spelet fungerade mycket bättre än i första matchen och alla kämpade hårt. Vi gick upp i ledning till 4-1 och kände att "Det här bör vi greja. Det är trots allt bara sex minuter kvar!" Smack, smack, smack. Tre snabba baklängesmål och det var utjämnat. Någon minut senare blåste domaren av matchen, och vi var besvikna. Vi hade matchen i våra händer, men på något vänster lyckades den glida iväg. Tyvärr!

 

Som återhämtning bjuder jag mig själv på en smoothie. Faktiskt tog jag faktiskt ett par korvar i bröd också. Jag behövde något mättande. Korv med bröd ska jag ha som förrätt på mitt bröllop, helt klart!

 

 

På förmiddagen hörs alltid en liten duns ifrån dörren - det är brevbäraren som släpper ner bomber genom brevinkastet. Åtminstone känns de lika farliga som bomber. De där nedrans breven med den lilla plastrutan uppe till vänster - hatar dem! Jag riktigt känner hur det bränner till i plånboken redan där, bara av att titta på dem!

Med försiktiga kliv smyger jag fram emot dem, lite som om jag skulle desarmera en riktig bomb.

Efter att försiktigt böjt mig ner och hjärtat hoppat över ett par slag kan jag konstatera att de inte är till mig. De är till Olivia. Livet är bra igen!

 

Jag hittade för övrigt en skön produkt hos sportgymbutiken.se. De säljer ett kosttillskott från företaget "Swedish supplements" som heter "I am F#cked up". Är det ett skämt? Åker de runt till olika högstadieskolor och samlar in namnförslag? I am fucked up. Jösses. Riktigt coolt. Hade man bokstavligen talat blivit Hulken - då kan jag köpa namnet. Då blir man verkligen "Fucked up". Inte annars!

 

 

 

Idag är min enda lediga dag i en 11-dagarsperiod fulltryckt med jobbtimmar. Men! Jag ska inte klaga. Pengar är alltid bra och är alltid välkommet. Jag började dagen med att sova för länge. Slog inte upp dörrarna förens 12:15, inte okej!

Jag hade varit vaken vid 08:45 då Olivia skulle iväg till jobbet, men dum som jag är så lade jag mig och försökte somna om. Beslutsam och envis som jag är så gick det alldelels utmärkt. Vaknade vid 12:15 och var allmänt besviken på mig själv. Jag har faktiskt grejer att göra idag och som ska hinnas med, då kan man inte ligga i sängen och dega. Trots sömnfiaskot slog jag på tv:n och kollade på två avsnitt av "The big bang theory". Karaktär, vad är det?

 

Har lovat Olivia att jag ska laga mat idag också. Det är alltid spännande när jag är i köket och härjar. Det kan sluta precis hur som helst! Det är lite tjusningen med mig. Ovissheten av vad som ska hända! Det kan sluta med bränt ris och brysselkål, samtidigt som jag kan få in en riktig fullträff och duka fram en riktig praktmiddag som gud sällan skådat! Håll i er, säger jag bara!

 

Appen "facetime" som följer med i ens iphone när man köper den, ja den har jag aldrig använt. Jag ser inte riktigt anledningen till att använda funktionen. Känns mest krångligt faktiskt. Fast å andra sidan kan det ju vara ganska kul och användbart i vissa situationer.

 

Jag och Olivia var hemma hos mina föräldrar och åt middag tidigare ikväll, och nyblivna iphoneägare som de är, är de törstiga på kunskap kring allt som har med "iphone och appar" att göra. De börjar bli riktigt moderna, de gamle! Mamma använde till och med ordet, om man nu kan kalla det för ord, "IRL"! Det är ungdomspoäng på det. Sjukt höga också!

Malin, min lillasyster, är i Australien och har så varit sedan september, men trots avståndet håller hon oss ständigt uppdaterade kring vad hon håller på med där nere. Här är just facetime det senaste kommunikationsmedlet. Tyvärr verkade de två it-genierna där hemma stött på patrull när det kommer till, vad för dem är, den nya appen. De frågade mig om jag visste vad som var fel, och om jag kunde fixa det. Under tiden jag pillade med telefonerna för att få dem att fungera, satt Olivia och iakttog.

 

För en stund sedan satt jag i lugn och ro och avnjöt en Johan Falk-film som visades på tv4. När det var sisådär 15 minuter kvar ringer min telefon. Det är ett inkommande facetimesamtal. Det var Olivia som ringde från sovrummet och ville vinka och säga godnatt. Hon är allt härlig den där, och jag är glad att jag har henne! Jag får känslan av att det blir till att ständigt fixa frisyren hädanefter, då man är i rampljuset så fort någon ringer...

 

Alla vet att livet mer eller mindre går ut på att "ha roligt". Då ska man även ha roligt när man tränar.

Jag lär ta efter den här killen, helt klart. Ser bra mycket roligare ut än vandra runt på gymmet med stoneface.

 

 

Jag jobbar så dumma tider just nu, så jag "hinner" inte träna. Visst, jag kan gå ner till gymmet efter jag slutat vid 20:30 och vara hemma klockan 22:00 för att hoppa direkt i säng. Dessvärre lockar det inte mig för fem öre. Någon sånär kväll vill jag allt ha. Jag tycker det är sent nog att komma hem 20:30.

 

Idag börjar jag jobba klockan 14:00, och då ska man hinna med att träna innan. Nu är det tyvärr som så att jag älskar vår säng, och jag älskar att ligga kvar och dra mig framför en serie. Det där med att "gå upp", ja det är en process. Det är inget man bara gör hur som helst!

Igår kände jag att; om min kost och träning ska ge resultat överhuvudtaget så behöver jag faktiskt gå ner till gymmet. Jag kan inte hålla på och mygla och tro att resultaten bara kommer och knackar på en dag.

Jag visste att Olivia hade snackat lite löst om att gå på ett pass ganska tidigt på morgonen. Efter att jag bestämt mig för att faktiskt följa med och köra mitt egna pass under tiden hon körde sitt, frågade jag henne när det började.

 

 

07:40. 07:40... 07:40!? Vem går till gymmet halv åtta på morgonen?
Fine, jag kan gå med på att gå dit vid 9-10-snåret, men inte tidigare. Vid 9-10 är jag i alla fall människa, och har förhoppningsvis fått mina sömntimmar.

När jag väl hade andats om att följa med så fanns det ingen återvändo. Klockan 06:30 ringde den där förbannade klockan idag, och Olivia började hetsa. Hon var pigg som en lärka och ville bara iväg. Jag tittade på henne med uppgivna ögon. En blick som sade mer än tusen ord - trodde jag. Mina rådjursögon betydde tydligen inte ett skit. Hon fortsatte bara dra i mig. Jag brottades med mitt samvete. Skulle jag kunna med att ligga kvar här medan jag vet att Olivia är iväg och är duktig? Svaret blev nej. Med den tyngsta kroppen på decennier rullade jag ur sängen och klädde på mig för att sedan styra skeppet mot Arenan och Actic. Fy satan.

 

 

Vad har hänt med träningsvärlden? Vad hände med "Ät allt i måttlig mängd, träna och var glad"? Numera verkar allt vara en tävling om vem som kan vara mest extrem. Visst, man vill uppnå olika resultat och väljer olika vägar dit. Men kom igen, vem skulle inte välja en semla framför en dunk fylld med äggvitor?

Det fanns en tid då äta råa ägg var extremt, och något man bara gjorde på fester, med minst en promillehalt på 1,1 i blodet. Nu hör det till vardagen. Ska man ta sig någonstans i träningsvärlden finns det två ledord: Kvarg och äggvitor. Folk kollar nästan snett på en om man avvisar kvarg och inte sväljer minst 3dl äggvita åt gången.

 

Jag personligen föredrar att äta allt - i måttlig mängd. Utan hets. Då får det hellre ta lite längre tid.

 

Dags att coola ner!

 

 

 

 

 

Jag har alltid tränat med träningshandskar. De ser ut som avklippta fingervantar, och många ser lite "ner" på oss som bär dem. 
Faktum är att jag har testat att träna utan nu ett par pass, för att mina gamla är helt förstörda sedan jag tvättade dem. Efter två träningar utan handskar ställer jag mig frågande, och samtidigt lite beundrande till er som kör utan. Hur kan man välja att träna utan? Man bara glider och får sämre grepp. Ser inga fördelar alls. Många skulle säkert svara "Det är coolare", "Det är manligare". Svar av den sorten ger mig rysningar. Barnsligheter!

Igår åkte jag till sportgymbutiken här i stan och investerade i ett par nya - 99 spänn, helt klart värt.

 

Jag känner mig allmänt motiverad för tillfället. Jag äter helt okej och jag tränar hyfsat. Ingen idiotkörning, det är för nybörjare, men ändå helt okej!
Jag går en ständig kamp mot min karaktär här hemma nu. I skafferiet vilar ett paket med chokladflarn - min favoritkaka. Paketet är oöppnat, så det är omöjligt att smygäta lite då och då. De små rackarna är så otroligt goda att det är på riktigt svårt att hålla sig ifrån. Men vet ni vad? Det ska gå. Det kommer gå! På lördag har jag gett mig själv tillåtelse att slita upp det.

Istället för kakor idag valde jag lite broccoli, avokado, keso och ett par fläskkotletter - gott vart det! Man måste faktiskt inte gå hungrig bara för att man äter nyttigt. Lasta på en skopa broccoli eller något annat dundernyttigt så står man sig!