"Woops", "Vad har jag gjort här?", "Okej, det här blev inte jättebra", "Nu har du ett jack där på sidan, bara så du vet", "Jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Det känns som saxen fick eget liv"

Jag älskar det lugn Olivia inbringar när hon sätter saxjäkeln i kaluffsen på mig. Välbehövligt, visst. Avslappnande, not so much. Min käresta frågade till exempel innan hon började hårmassakern hur långt hon skulle klippa. Jag sa att 1½ cm borde bli bra. Efter några minuter kläcker hon att "Nu är du väldigt korthårig, bara så du vet.." "Du skulle ju bara ta 1½cm?!" "Jag vet men jag brukar ha väldigt svårt att avgöra hur mycket det är".

Jag tittade skeptiskt på henne och drog en djup och eländig suck.