Som ni har väntat, som ni har suktat, som ni har svurit, som ni har gråtit, alla era sömnlösa nätter, allt det är nu över - Bloggen med stort B har återuppstått!

Jag har lite svårt att sätta fingret på varför bloggen har varit såpass inaktiv som den faktiskt har varit. Förmodligen har det berott på allmän idébrist och dyl.
Hur som helst. Vardagen vaggar fram precis som vanligt, lika grå och tråkig som en novemberdag av värsta sort. En av de få ljusglimtar i denna tristess är vårat nybildade band som ni snart kommer att kunna skåda på de riktigt stora arenorna. Vi har dock ett problem - namnet. Vi förmår oss inte komma på något passande namn. Sitter du och trycker på ett lite klämkäckt namn så ut med det!

Jag har även hunnit med att imponeras av mig själv åtaliga gånger under denna blogglösa tid. Förmågan att åka ut till företag, presentera sig själv och lämna cv i hopp om en anställning har överraskat mig ordentligt. Jag har alltid sett det som pinsamt och lite halvgenant. Det är nästan tvärtom. Nio av tio ser väldigt positivt på att man kommer och presenterar sig och lämnar sitt cv.
När jag var yngre trodde jag alltid att de skulle höja på ögonbrynet i stil med den där dryga msn-smilien och tänka: "Men lilla vän, vad gör du här? Förstår inte du att det inte finns något jobb åt dig här?" Saken är den att det är tvärtom. Det intrycket jag fått av de olika chefer jag träffat har varit väldigt positivt så det är väl bara att hoppas på att jag gjort såpass bra intryck att de kan tänka sig att anställa mig.

Till sist vill jag bara kasta en skopa skit av äckligaste sort på comhem. Vi har varken haft internet eller duglig tv-bild på tre dygn nu och det gör mig lite småförbannad. Visst, det blir ett litet wake up-call som säger till en att man kanske inte ska vara så beroende av internet och tv. Men nu är läget såpass tragiskt att man/jag faktiskt är det. Jag erkänner det, jag är en medieholic!

Samtidigt som de bra tv-programmen lyser med sin frånvaro rakt upp i ansiktet på oss, så kommer tv4 med ett program som kan vara det sämsta och mest meningslösa de någonsin producerat. Ett program där man får sitta och titta på en avdankad b-kändis som försöker hålla ut 11 minuter i en sluten kapsel som är trädd över huvudet där det släpps ner diverse äckliga djur, allt för att vinna mat åt resten av deltagarna. Jag talar om "kändisjungeln".

Om jag förstod upplägget rätt så går programet ut på att 1-2 gånger i veckan så kommer de ha en tävling där man kan vinna mat. Resten av tiden kommer de sitta där i sitt läger, som förövrigt ser lika underhållande ut som en död guldfisk. Vad är poängen med programmet? Att se på när folk som går under kategorin "kändisar" men som man aldrig hört talas om tidigare sitter och äter mat?

Tv4 lyckades med Robinson, det måste jag erkänna. Men varför då inte nöja sig med det istället för att försöka göra en kopia av det fast med mycket lindrigare regler? Är det bristen på programidéer som har slagit hårt på tv4 eller är det bara att de är lata och inte orkar komma på något roligare?

Hur som helst, kändisdjungeln är det sämsta jag sett på länge!

Jag och Olivia hade lite tidspress på oss idag när vi skulle hinna med idol, knåpa ihop en skiva, tvätta, hon skulle göra iordning håret osv. Till råga på allt så var det en dokumentär som hon ville se. Såhär löd våran konversation:


Olivia: Det är en dokumentär klockan 21 som jag vill se.

Mattias: Jasså, vad handlar den om då?

Olivia: Det var typ om människor som inte kunde sluta äta mat.

Mattias: Men kan vi inte ha på det lite i bakgrunden då medan vi gör allt annat?

Olivia: Äsch det behövs inte. Jag har ju dig! :)


Äter jag verkligen så mycket?

Kvinnor tjänar mindre, sure. Det tycker många är könsdiskriminerande, (jag får sätta det ordet på ctrl+c, ctrl+v) även jag. Utför kvinnorna samma arbete i samma utsträckning som männen så är det för mig en självklarhet att det ska vara samma siffror på lönespecefikationen.

Jag och förmodligen många andra får känslan av att det ständigt är kvinnorna som behandlas orättvist och att det är så synd om dem hit och dit. Visst, till viss del!
Men är det något som är könsdiskriminerande är det alla "dejtinglinjer" dit man kan ringa om man vill "snacka med en het kille", eller tjej för den delen. Här kommer det sjuka. För att ringa ett nummer av den här sorten är man som man tvungen att punga cirka 20:-/minut medan kvinnor ringer gratis! Vad är det för något!? Varför ska det i runda slängar vara 20 gånger dyrare för en kille att ta kontakt med en tjej än tvärtom?

När jag var yngre och man var snäppet för omogen och barnslig så hade jag och mina polare som favoritsyssla att ringa till en dejtinglinje som heter "one-to-one" - som tjejer. Fråga mig inte vad vi fick ut av det, det var förmodligen lite "förbjudet" och hela den biten.
Jag kan inte föreställa mig hur arg jag hade blivit om jag som kille hade lagt ut, säg 200:- på att snacka med en liten kille, eller nej förlåt, pojke(!) på 12 år med förställd röst istället för en mogen kvinna på 25, 30 år som man faktiskt ringer för att prata lite "allvar" med. Om jag säger såhär, vi killar är sjuka! Vi hörde både det ena och det andra i den där telefonen..

Det jag vill komma fram till är i vilket fall att; Varför ska det kosta 20 gånger mer för en kille att ta kontakt med en tjej än tvärtom? Sure, företaget tjänar på det eftersom killar är mer desperata än tjejer. Men saken som sådan är helt förvriden.

Gymet - en plats för alla! Långa, korta, tjocka, smala. Allihop ska de dras dit!

Det finns dock en grupp som ska därifrån omgående; wannabes. Gruppen består till 99,9% av killar i 20-25 års-åldern som inte har accepterat sin kanske lite för klena muskelmassa och kroppsbyggnad. Killar som står där i sitt vita linne som de med flit köpt i en lite för liten storlek i någon sunkig utlandsbuik för ett billigt pris, svarta mjukisbyxor som helst har någon anknytning till något gym, och glor på hantelstället likt en gam över ett dött kadaver. Det är här det så berömda felet kommer. De väljer den lite tyngre hanteln före den som väger snäppet mer, och som de kanske behärskar så som de ska, just för att det ska se lite tuffare ut. Övningen som de sedan ska utföra blir ryckig och en vanlig bicepcurl ser ut som en hantelpress. Man kan inte låta bli att förundras över hur de tänker.

Vad vill dessa uppnå? Vill de imponera på de tjejer som inte ens befinner sig på avdelningen där de fria vikterna finns eller är de bara allmänt inkompetena och okunniga?

Nu låter jag som en annan gyminstruktör med 10 års erfarenhet på nacken, jag är inte en sådan. Det enda jag vill att folk ska sluta med imponeringsförsöken, de fungerar inte!
Eller gör de det, tjejer?

Don't do steroids!

Allt detta prat om vuxenpoäng hit och dit. Sorry folks, idag har jag tagit ledningen i vuxenligan pro 5000!

Hur åstadkom jag detta? Jo, har skaffat mig ett truckkörkort hos truckutbildarna i Skara, vilket innebär att jag får köra de mest råa och brutala maskiner som finns på marknaden idag (med en viss överdrift).
Nu har jag breddat arbetsmarknaden markant vilket förhoppningsvis resulterar i någon form av truckkörning då det faktiskt var rätt roligt. Roligt men inte heller helt enkelt. Inte nog med att jag känner mig rätt så nöjd med mig själv, jag tror att mina kära föräldrar är lite imponerade av min starka prestation.

Truckförare är egentligen ett underskattat jobb. Jag kan bara tala för mig själv, men jag hade känslan av att truckförare blev bara de som inte har någon direkt utbildning, lite som städerska (no offence mot städerskor). Så är inte fallet! I truckförarens händer vilar te.x tv-apparater, datorer.. you name it! Att välta eller tappa en last med LCD-tv:s är kanske inte att rekomendera.

Jag har noterat eran besvikelse över att "Grej of the day" inte har visat sig särskilt ofta. Det ska bli bättring, jag lovar! I min annars så händelefattiga vardag händer det tyvärr inte särksilt mycket roligt, sad but true. Kandidaterna till "Grej of the day" är lika få som de friska bakterierna i bulgariens beryktade klamydiapooler.


Dagens grej of the day består i vilket fall av ett citat från min mor. Vi satt vid matbordet och samtalade om lite allt möjligt, operationer bland annat. Helt plötsligt kom det, liknelsen vid ett blixtnedslag var slående. Mitt uppe i allt operationsprat så kläcker mamma:

Jag skulle vilja passa på att tipsa om Skövdes just nu skönaste band; Polkapix!
Jag såg dem för första gången live på matfestivalen nu i helgen som var och jag måste säga att jag är mäkta imponerad! De spelar med en sjujäkla glädje och deras låtar är riktigt svängiga. Mer sånt!

Kika gärna in på deras hemsida http://www.polkapix.se

Det finns en yrkesgrupp som är med grislängder den minst omtyckta av oss dödliga. Jag talar såklart om lapp-lisorna. Den gruppen människor som inte vill annat än att jävlas med andra människor. Det är precis det deras jobb går ut på, att jävlas. Jag vet mycket väl att deras egentliga jobb och det de gör är att upprätthålla lagen och hålla "ordning i trafiken", men det är mycket tråkigare att skriva.

Jag undrar hur man blir lapplisa. Förmodligen så börjar de formas redan i förskolans glansdagar då de små lågstadieungarna strassar omkring på skolgården lika uppspelta som en alkis på valborg. Mest troligt fick inte vissa barn vara med de coola gängen och hänga. Kanske hade de inte tillräckligt häftiga puttekulor. Kanske skjöt de med fel goggos. Fråga mig inte varför, förmodligen såg de ut på ett visst sätt. De kanske hade orange hår med pippitoffsar, fräknar, glasögon och tandställning. Det är såklart bara en hypotes.

När de sedan kommer upp i mellan- och högstadiet och framförallt gymnasiet så började det hända grejjer! De smed sina planer för hämnd! 
Mest troligt satt hon där i biblioteket i full färd med att blåsa så stora bubblor med tuggummit som möjligt samtidigt som hon försökte komma på ett slugt sätt att hämnas på de som inte lät henne vara med och leka som liten.
Till slut kom hon på det! Denna djävulska idé som fått tusentals personer att svära ramsor längre än vad som egentligen är möjligt. Att lalla omkring där på stan och ge folk böter bara för att de har missuppfattat vägverkets annars så otroligt lättolkade skyltar och reglar, det är en synd!
Denne person hoppas jag, vart han eller hon nu befinner sig har det riktigt jäkligt och ångrar djupt att idén med lappliseriet sattes till verket.

Då var det återigen dags för veckans lista! Tänk er signaturmelodin till bingolotto och hur de delar upp ordet "bingolotto", så vill jag att ni ska läsa eller uttala det för er själva i huvudet. Upplevelsen blir komplett om ni halvsjunger likt en kollibri. 
Tänk er lite klämkäck musik och så svischar loggan "veckans lista" in i bild och en glad dansbandsröst halvsjunger "ve-ckans-lis-ta, yeah", ballt.



IPRED i all ära, men hur skönt är det inte att när man saknar en film, att kunna surfa in på en sida som det går snabbt ifrån, alla filmer är i dvd-kvalité, alla är med svensk text och allmänt superbra? Plånboken kanske tryter eller vad det nu vara månde. Swebits.org är en gudagåva!

3. Erik & Mackan
Sveriges enligt mig roligaste programledare. Filip och Fredrik i all ära men Erik och Mackan är snäppet bättre enligt mig. Deras "snygga och smärta" och "hela och rena" är två av de få serier som jag gillar och kan se på om och om igen. Nu är de aktuella med "Hål i väggen" och jag kan inte tänka mig bättre programledare! Mer Erik och Mackan åt folket!

Gud har givit världen inte bara mitt namn utan även något så fantastiskt som nässpray. Det måste vara världens bästa uppfinning alla kategorier!
Huvudvärk, täppt näsa och allmänt degig, kombinera de tre och få min dagsstatus. Mitt ljus i tunneln är då jag får injicera ett par doser nässpray. Känslan då det löser upp all skit uppe i kranen är obeskrivligt skön.
Jag förstår mig inte på dem som tackar nej till sprayen när de är riktigt förskylda. Det finns många världsfrågor som man skulle vilja ha svar på. Det är en av dem.



Matfestivalen är över nu också. Och visst var det som jag erfara, om inte värre! Den otroligt fula och konstiga stilen "partille-johnny" som jag fått förklarat för mig att den kallas gjorde sig påmind i alltför stor utsträckning och gjorde mig faktiskt irriterad på riktigt. Jag tycker ärligt talat synd om de ungomdar som försöker se coola och populära ut genom att trä på sina lillasysters hårsnoddar runt vaderna. Usch!

Då var den här, den mest segdragna festivalen av dem alla som vägrar att ge sig. Likt en lagom gammal godisbit som är alldeles för seg och hård för att tugga har den hängt kvar i 20 år nu. VIsst, det är en form av tradition och det kan vara trevligt att strosa runt med några vänner och bekanta och bara umgås. Nu är det tyvärr så att man kan inte göra det längre på grund av alla snorungar som ränner runt tror att de är häftiga bara för att de har en cigg i handen och öl i väskan.
Nej man ska inte bry sig så mycket om andra, jag vet det. Men hur lätt är det när vart man än vänder sig så stor han där?
Spretigt hår innehållande sisådär 3-4 nävar daxvax version röd, pikétröja med något ballt märke (helst uppvikt krage), evisujeans där ränderna går ända ner till anklarna, och vet ni vad som väntar på anklarna? Här kommer det nya och det är för mig helt obegripligt. Nu har de små glinen börjat sätta hårsnoddar runt vristerna och uppåt, utanpå jeansen! Det ser rent ut sagt förjävligt ut! Personen som kom på den här korkade idén borde skickas tillsammans med de efterblivna körkortsinnehavarnas körkort till Kongo!

Tänk om allt folk skulle vara som oss normala människor, tänk hur bra världen skulle vara.
Nu tappade jag tråden lite, men vad gör det?
Matfestivalen kan vara trevlig, nu kommer jag dock inte gå så mycket på den eftersom jag ska fortsätta min väg mot vuxenpoängsligan. Genom att stå och sälja mathäften med min gode vän Hampus så ska vi både tjäna pengar och poäng. Kika gärna förbi och säg hej.
Jag kommer att arbeta så er som är ute efter en bild med mig får faktiskt vänta tills en annan gång. Det börjar bli jobbigt att ständigt bli igenkänd på stan. Jäkla blog...

Är det något som irriterar mig så är det människor som saknar bilkörar-förmågan fast de har fått papper av en körlärare där det står att de duger gott åt att nyttja en bil. Antingen är det hos körläraren felet sitter eller så är det hos den inkometenta personen bakom ratten. Att till exempel ligga och fisa i 55km/h på en 90-väg är för mig helt obegripligt. Tycker man att det är otäckt att färdas i hastigheter över 50km/h så ska man inte äga ett körkort, så är det bara. Det finns faktiskt folk som vill någonstans och inte har hela dagen på sig!
Det var en sak som ligger och gnager hos mig. Eller "gnager", det tuggar något fruktansvärt hårt faktiskt.

En annan sak är det folkslaget som, låt oss kalla dem tidsoptimister, för det är precis vad de är! Folk som står vid en lämna företräde-skylt och väntar på att få köra ut och som då tycker att de förmodligen hinner innan nästa bil. Men vet ni vad? Det gör de inte! Man blir lika förbannad varje gång det händer. Man kommer i sisådär 70-75 knutar likt en gepard i sina snabbaste dagar i förhoppning om att man ska få fortsätta att ligga där. Då händer det. Man närmar sig en utfart och ser att det står en bil där och man hinner tänka att måtte han inte nu vara en idiot och köra ut, han hinner inte! Jodå, visst kör han ut. Hinner han komma upp i sin hastighet utan att jag ska behöva sakta ner? Nej! Jag vet inte hur många gånger det här har hänt mig, jag blir i vilket fall som helst precis lika irriterad varje gång.
Jag slutar aldrig förvånas över folks oförmåga att köra bil..
Till de som känner att de inte kan hantera en bil på rätt sätt; Lägg tillbaka erat så kallade "körkort" i flingpaketet och skicka det så långt bort som möjligt! Kongo förslagsvis.

Olivia är frisör, eller hon läser till frisör så någon färdigskolad frisör är hon icke! Hon har i några dagar nu tjatat om hur jävlig jag ser ut i håret och har velat göra något åt det genom att sätta saxarna (det finns ungefär 250 olika saxar) i håret på mig. Idag gjorde hon/vi slag i saken och klippsagan slutade faktiskt lyckligt!

Jag satte mig i stolen, hon vrängde på mig ett sånt där stort svart lakan som alla häftiga frisörer har runt sina kunder, höjde saxen mot skyn likt en frihetsgudinna och började massakrera min kaluffs. Efter ett par knipps med saxen så utbrister hon "woops!". Jag älskar det lugn hon inbringar sina kunder. Som kund hos en frisör är "woops!" det absolut sista man vill höra.
Jag fick en smärre panikknäpp och frågade med så mild ton jag kunde få fram i stundens dramatiska hetta vad hon hade ställt till med. Tyvärr så var inte någon större skada skedd utan hon reparerade det kvickt. Det hade faktiskt varit ganska så roligt, men självklart en smärre katastrof på samma gång ifall hon hade sluntit..

När hon var klar och jag tog mig en kik i spegeln så blev jag glatt överraskad och konstaterade att det blev minst lika bra som hos den "riktiga" frisören. Min plånbok har aldrig mått så bra, 240:- sparade!
Man tackar!

Wolli bolli! Jag skulle vilja ta mig tiden att berömma den roligaste filmen jag sett på länge; Kenny Begins med Johan Rheborg i rollen som den blonda galaxhjälten Kenny Starfighter.

Kenny starfighter är en karaktär som varit med mig sen jag var relativt liten, 8, 9 år kanske(?) och det har alltid varit min favorit. När jag fick veta i höstas att det skulle bli en långfilm av den populära tv-serien så slog jag bokstavligen talat volter, jag blev som barn på nytt! Det blev tyvärr aldrig av att jag gick och såg det största mästerverket i modern tid på bio, jag såg den på dvd igår istället.
För första gången på väldigt länge så skrattade jag högt åt en film, en svensk film! Det är skönt att få vara lite barn ibland och inte behöva ägna tankeverksamhet åt alla avancerade "tänka själv-skämt".

Jahaja, det var den sommaren och det sommarjobbet det. Idag var det den sista dagen på campingen och det var faktiskt väldigt tråkigt att behöva åka därifrån. Förhoppningsvis så får jag träffa alla nästa år igen!

Att jobba på en camping är roligt, varierande och lärorikt. Vad mer kan man begära av ett jobb? Det är utan några som helst tvivel det bästa jobb jag haft. Framförallt de bästa jobbarkompisarna jag haft! Och utan att tänka efter allt för mycket så vet jag att utan bra arbetskamrater som både är trevliga, duktiga på det de gör och allmänt sociala så blir inte jobbet särskilt roligt.
Idag kom vår otroligt idérike arbetsledare Filip med säsongens bästa förslag, och det dröjde inte många millisekunder innan alla var ombord på idén.
I samband med att jag berättar vad förslaget var så ska jag passa på att introducera en ny "sak" här på bloggen; Grej of the day! Jag kommer, när det har hänt något som är värt att nämna för allmänheten, kategorisera det under den här nya, excellenta och allmänt skitsnygga skylten som jag själv har byggt, att presentera det som dagens grej! Det kan vara något roligt som har hänt. Någon som har gjort något speciellt bra eller vad det vara månde.

Ibland när det är menat att man ska sova så är det någon som står och motar ut han John Blund-killen. En sån "motare" gjorde en visit hos mig inatt. Jag hade gått och lagt mig, slått på tv:n och bläddrat runt lite och konstaterat att det var helt hopplöst. Olivia hade sedan länge hoppat på sitt sovtåg, tyvärr värkade det som att hon tog sista platsen...
Jag bestämde mig iallafall för att lämna sängen för att slå på min trogna vän datorn, destination www.youtube.com

Philip och Fredrik är något som alltid fungerar, jag hade ett litet småtrevligt maraton i min ensamhet.
Här kommer ett par riktiga guldkorn från sveriges kanske mest älskade programledare.


Skratta och gråt!

Jag bor hos min flickvän för tillfället och det slutar ofta, i 9 fall av 10, att hon står och slavar vid spisen på kvällen.
Häromdagen fick jag dock ett infall som föll sig som så att jag skulle avlasta Olivia lite i köket.
Jag gjorde som så att jag fräste lite lök och champinioner och stekte bacon för att sedan blanda ihop allting. Samtidigt stod två påsar tortellini och kokade som också den skulle blandas i den härliga röran. Finishen bestod av en sås som jag inte kommer ihåg vad den heter, jag minns att den lät fransk.
Det blev fantastiskt gott! Jag måste höra till den absoluta världseliten när det gäller kockeri.

Det uppkom en liten "tvist" under min glanstid i köket. Olivia fick för sig att det var hon som lagade mat! Varför kan inte kvinnor lita på oss män (killar?) när vi kommer till vårt egentliga essä? Man skulle hacka löken si och så, man skulle inte ha smör när man stekte bacon och så vidare. Jag gav henne rött kort och visade ut henne till vardagsrummet.


Voilá!


Efterrätt a'la Olivia

Jag har som en del vet en förkärlek till t-shirts. Det kvittar om jag verkligen behöver det eller inte, hittar jag en t-shirt i kategorin "snygg" rill ett helt okej pris så köper jag den oavsett hur mycket jag verkligen behöver den.
Jag kommer ihåg första gången jag skulle träffa Olivia på stan och vi strosade igenom commerce i hopp om att någon gång den kvällen nå våran slutdestination resecentrum. När vi gick där så var det något som sög till dig min blick. Det var carlings som hade rea på t-shirts. Reaktionstiden var i bolt-klass! Jag gick in och drog med en svepande blick över bordet med tröjor och fick syn på en rätt schysst t-tröja, kollade storleken. XL - happ, den blir skitbra! Olivia kollade med förvånande ögon på mig och undrade om jag inte skulle prova den först.
Att prova saker är mer överskattat än det svenska damlandslaget i fotboll. Man vet väl ändå vad man har för storlek? När det kommer till t-shirts vet man vad man har för storlek och måste då kanske inte prova varenda eviga plagg. Träningsvärken i axlar och armar kommer snabbt att göra sig påmind.

Jag såg tidigare idag att nocomply.com har minst 50% på alla t-shirts. Jag som redan gjort av med tillräckligt mycket pengar den här månaden kunde såklart inte hålla mig. In på nocomply.com snabbare än just Usain Bolt (vi kan jämföras på flera olika plan) och leta upp ett snyggt plagg. Jag hittade en rätt schysst till slut som jag beställde. Förhoppningsvis så kommer storken med den imorgon!



Modeblogg a'la gay-style!