Åldern spelar ingen roll

Varje torsdag, som bekant, spelar jag innebandy med en grupp människor där både åldern och skickligheten varierar. Jag på mina 23 tunga år är ynglingen i gänget, medan Per väger upp medelåldern markant med sina 65. Igår gick det tufft till, det vill jag säga! Åldrarna till trots, man bestämmer helt själv hur pass slut man vill bli. Vill man kan man jaga boll tills man spyr, vilket jag brukar försöka göra. Jag ser det som ett träningspass. Det är mycket roligare att spela innebandy en timme istället för att ge sig ut och lunka på diverse cykelvägar runt om i stan. 

 

Igår fick vi ta stryk. Jag och Karin snubblade i en närkamp, och eftersom min tröja var precis sjöblöt gled jag som en säl över den nylagda golvet. Precis intill planen ligger läktaren, och från läktaren så går det en trappa ner mot planen. Jag gled rakt in i trappkanten och fick en riktig pärla mot ryggen. Hade jag haft mer fart hade det kunnat slutat riktigt illa. Men, nu hade jag inte det! Så varför fokusera på det negativa?

 

Jag fick som sagt en smäll mot ryggen, medan Anna-Karin fick ett redigt klubbrapp över handen. Jag träffade henne idag, och hela knogen var svullen och blå. Ett fint, blödande sår fick hon också. Hon får alltid ta mest stryk, stackarn. 

 

 

 

"Så varför fokusera på det negativa?"

Någon anledning måste det förmodligen finnas med tanke på att merparten av det som orsakar konflikter här i världen just orsakas av att folk fokuserar på det negativa. Om det inte fanns någon mening med det så skulle inte konflikter finnas och då skulle ju allt vara frid och fröjd utan några som helst problem.

Men så ser ju knappast världen ut, så uppenbarligen är det inte så människor vill ha det. Right? :-)

Men åååå :-( Du hade allt tur i oturen att inget gick sönder.
Å vadå "mormödrar lagar bästa lasagnen"?
Kram

Det ser allt lite ont ut det där....tur att vi är vikingar i familjen Nilsson! :)
Jag håller nog med mamma där...sen när lagar mormor ens lasagne?
Kraaam