Vi svenskar är bra på mycket, men en sak vi är riktigt usla på, och det är att ge varandra beröm. Vi verkar vara så otroligt rädda för att erkänna att någon kanske är lite bättre än en själv, eller att erkänna för sig själv att "Ta mig tusan, han är bättre än mig".
Det kan sitta långt inne, men allt blir så mycket roligare om man berömmer varandra. Det behöver inte vara några stora grejer, bara ett par uppmuntrande meningar räcker. Någon kanske har en dålig dag, och får då den höra något bra om sig själv, ja då kan hela dagen tippa åt det bättre. 

 

Jag har gått ner i vikt, det har jag. Men eftersom jag lever med mig själv, och granskar mig själv i spegeln varje morgon, ja då ser jag inte utvecklingen särskilt bra.
De senaste veckorna har jag fått höra från flera håll att "Vad bra du ser ut!" "Du ser fit ut!" "Shit, vad du måste ha gått ner i vikt", osv. Jag blir såklart jätteglad! Det är det roligaste man kan höra. Att det man gör faktiskt lönar sig. Det är lite av ett diplom för det slitet man lägger ner. Nu sliter iofs inte jag ihjäl mig, det ska ärligt sägas. Men nog kämpar jag en smula. 

Det här kanske inte gäller alla, men i alla fall jag är såpass ovan i rollen att få beröm, så jag vet inte riktigt hur jag ska svara. Ett enkelt "tack" känns så klent.

Hur som helst. Beröm varandra mer! Det blir mycket roligare då.