Jag hade glömt hur kul det faktiskt är att kolla på längdskidor, i alla fall när det är några kända svenskar med och som har en faktisk chans. Att titta på när Cologna slåss med någon random kille från japan om sjätteplatsen - det roar mig föga.

Jag upptäckte häromdagen att VM i längdskidor faktiskt sänds och går just nu, precis i den här veckan som jag varit sjuk. Det pågick väl förra veckan också antar jag, men då hade jag lite annat för mig. Det är perfekt att vakna, slötitta lite på diverse serier och liknande, för att sedan hämta landslagströjan och krypa ner med den som snuttefilt och se Halfvarsson och co. ge sig ut på 10x4km.

 

Vad jag tycker om giganten Petter Northug, ja det vet jag knappt själv. Han verkar faktiskt trevlig i intervjuerna han gör, men jag gillar inte att han beter sig så osportsligt och barnsligt. Det som irriterar mig är att han är så sjukt väl medveten om hur pass bra och överlägsen han faktiskt är. Lite ödmjukhet skulle inte skada. Vissa tycker det är coolt och häftigt och att sporten behöver någon som honom. Nej säger jag. Sporten behöver inte någon som honom, det finns gott om liknande personligheter i i princip alla andra sporter. Väx upp!

Hur mycket man än smutskastar denne idrottsman kan man inte bortse från det faktum att han är en av världens genom tidernas bästa/mest överlägsna längdskidåkare. När han idag spurtade ner Calle Halfvarsson - ja då stod blixten stilla. Den gick nästan bakåt! Imponerande.