Både jag och Olivia älskar leverpastej på smörgåsen. Det har hängt i sedan jag var liten och gick och köpte leverpastej över disk med min mormor. Det var tider det!

Hur som helst. Alla här i hushållet behärskar tydligen inte riktigt tekniken när det kommer till att skära själva pastejen.
Jag blir tokig! Hur svårt kan det vara!? Skär hon den med en filékniv som är mer eller mindre omöjlig att hålla rak, eller vad är grejen?

När jag öppnar kylen på morgonen, glad i hågen och lagom hungrig, och möts av det här, ja då har man två val. Antingen får jag skära av en ordentlig bit så att den blir rak igen, eller så får jag helt enkelt parkera en skiva modell XXL på mackan. Det är inte lika gott. Skivorna ska vara lagom tjocka, inte XXL! Har man en alldeles för tjock skiva smakar det bara leverpastej. Balansen mellan gurka och pastej måste vara optimal. Det finns ett lagomläge där nämligen. Då tänker ni att "Ja man skär en tjockare gurkskiva då!" I wish it was that simple..

 

Skärpning sambo!