Påsk. Vilken högtid va? Maken till överskattad högtid får man leta efter. Jag anser mig själv som en någorlunda traditionsfast person. Allt ska vara som det alltid varit, osv. Men påsken, den kan faktiskt kvitta. Med handen på hjärtat är jag inte stensäker på varför vi firar alla olika dagar. Med den oroande faktan på näthinnan kan man antingen ifrågasätta skolsystemet, eller individen Mattias Nilsson. Det kanske är så enkelt att, bryr man sig inte om en högtid, ja då bryr man sig inte om att registrera faktan om den heller. 

 

Påskafton. Jesus dog, eller? Eller nej, var det på långfredagen kanske, och på påskafton återuppstod han. Var det så det var? Jesus var en snubbe som hann med mycket på bara några få dagar. En aktiv person helt enkelt! Det är skärtorsdag, långfredag, påskafton och påskdag. Alla har de (antar jag) en speciell händelse knuten till sig. 

 

Till att fira det här då, vad gör vi? Jo, vi lägger godis i ett pappformat ägg och leker "fågel fisk eller mitt-i-mellan". Än idag tvingar folk mig att leta efter det där ägget. Äggjakten till trots. När det "börjar brännas", och man vet att ett Kebnekeise av godis bara är någon meter bort, ja då är det inget annat än eufori. Ferraribilar, sura nappar och syrliga döskallar. Listan kan göras lång.

Det finns en risk. Det finns en risk att den där mysiga känslan går över snabbt. Alla vet att äggets innehåll är allt. Allt hänger på äggets innehåll. Vad ligger då i ägget, om inte rent vuxenkraffs. Det är som att någon tagit den där mysiga känslan, stoppat den i en rostig malkvarn för att sedan laga bränd knäck på den! Den lycka som trots allt hade hunnit infinna sig, ja den är nu borta.
Man tycker att Jesus kunde ha haft det här i åtanke, att otaliga oksyldiga människor, skulle öppna sina påskägg till inget annat än besvikelse. Och allt på grund av honom.