Som ni har väntat, som ni har suktat, som ni har svurit, som ni har gråtit, alla era sömnlösa nätter, allt det är nu över - Bloggen med stort B har återuppstått!

Jag har lite svårt att sätta fingret på varför bloggen har varit såpass inaktiv som den faktiskt har varit. Förmodligen har det berott på allmän idébrist och dyl.
Hur som helst. Vardagen vaggar fram precis som vanligt, lika grå och tråkig som en novemberdag av värsta sort. En av de få ljusglimtar i denna tristess är vårat nybildade band som ni snart kommer att kunna skåda på de riktigt stora arenorna. Vi har dock ett problem - namnet. Vi förmår oss inte komma på något passande namn. Sitter du och trycker på ett lite klämkäckt namn så ut med det!

Jag har även hunnit med att imponeras av mig själv åtaliga gånger under denna blogglösa tid. Förmågan att åka ut till företag, presentera sig själv och lämna cv i hopp om en anställning har överraskat mig ordentligt. Jag har alltid sett det som pinsamt och lite halvgenant. Det är nästan tvärtom. Nio av tio ser väldigt positivt på att man kommer och presenterar sig och lämnar sitt cv.
När jag var yngre trodde jag alltid att de skulle höja på ögonbrynet i stil med den där dryga msn-smilien och tänka: "Men lilla vän, vad gör du här? Förstår inte du att det inte finns något jobb åt dig här?" Saken är den att det är tvärtom. Det intrycket jag fått av de olika chefer jag träffat har varit väldigt positivt så det är väl bara att hoppas på att jag gjort såpass bra intryck att de kan tänka sig att anställa mig.

Till sist vill jag bara kasta en skopa skit av äckligaste sort på comhem. Vi har varken haft internet eller duglig tv-bild på tre dygn nu och det gör mig lite småförbannad. Visst, det blir ett litet wake up-call som säger till en att man kanske inte ska vara så beroende av internet och tv. Men nu är läget såpass tragiskt att man/jag faktiskt är det. Jag erkänner det, jag är en medieholic!