Igår var det inte bara sju månader sedan jag blev tillsammans med mitt lilla troll utan även första gången vi sågs på ett bra tag. Det är så skönt att återförenas, det känns som man är tillbaka på dag 1. Allt pirr i kroppen finns där och man vill inte släppa taget om varandra. Jag ville till och med dra med henne in på toaletten men där gick tydligen någon form av gräns..

När jag entrade huset och hade gått uppför de 24 trappstegen så började jag känna lukten av mat. Trollet höll på med en underbar skapelse - tacopaj! Detta var ingen vanlig tacopaj, nejnej. Här talar vi om specialare utöver det vanliga. Fråga mig inte vad det var i, det vet bara mästerkocken själv. Det är så hemligt att receptet förvaras nere i stadshusets källare där bara riktigt viktiga personer har tillträde, en skara där Olivia hör till. Jag har ingen aning om hur det ser ut där nere i den dunkla källaren men förmodligen är det väldigt mörkt, grått med stenväggar. Lite gammalt 1600-talsfängelse skulle jag sätta min veckopeng på. Jag ska fråga henne sen hur det hela hänger ihop.

Vi hade en jättemysig kväll, tack!