Jag öppnar ögonen lite försiktigt, konstaterar att näsan känns som en bulldeg som kanske jäst ett par minuter för länge, doserar nässpray i ohyggliga mängder och sätter mig på sängkanten. "Att gå upp eller att inte gå upp, det är frågan". Jag sitter där i säkerligen ett par minuter och tänker över detta som kanske kan komma att bli ett revolutinerande beslut för den sömniga och trötta Mattias. Till slut slår jag fast att resa på mig och gå upp, jag är nöjd med mig själv.
Jag sträcker mig efter persiennerna, vinklar dem sisådär 45 grader så att jag kan konstatera att den snö som föll, och faktiskt lade sig igårkväll, har tynat bort. Det var väl tur det, det var iprincip stört omöjligt att köra bil i den sörjan.

Idag överväger jag starkt att åka ner och gå en omgång med trummorna, jag har dock inte riktigt bestämt mig. Vi får se hur lördagen den 14 November faller ut.