Tjabba tjena hallå alla monsterdiggare!
Jag blir ständigt tjatad på från alla håll och kanter att bloggen uppdateras på tok för dåligt, vilket jag helt håller med om. Jag skyller som alltid på bristande motivation och idéer. Jag kommer helt enkelt inte på något lajbans att skriva om. Mina dagar ser ut som såhär: Vakna, jobba, träna, tv och sen sova. Inte kul. Inte kul! Framförallt inte kul att läsa om.

Hur som helst! Jag har vandrat omkring i helenaskolans korridorer ett halvår nu och trivs jättebra, men nu är det slut! Igår vankades det nämligen skolavslutning.
Jag som nu tydligen klassas som vuxen tänkte att man måste föregå med gott exempel och klä upp sig någorlunda till en tillställning som denna.
Sagt och gjort, jag rev och slet i garderober och lådor efter min studentkavaj som har legat/hängt och samlat damm i exakt ett år. Outfiten för kvällen blev grå chinos, t-shirt, kavaj och mina ballaste dojjor.
Glad i hågen och sjukt nöjd med mitt klädval traskade jag lagom vuxet ut till bilen och skulle för första gången åka till en skolavslutning i form av lärare!

När jag anländer till kyrkan märker jag att jag lagt ner kanske lite för mycket krut på min grymma outfit då de flesta andra spatserar omkring i luvtröjor och badshorts. Jag känner mig helt plötsligt obekväm. Lite som när man var liten och skulle på kalas där man enbart kände födelsedagsbarnet. Ensam och utelämnad stod jag där i min kavaj och grymma pjucks. Jag kommer inte riktigt ihåg vad min ursäkt var varför jag hade klätt upp mig såpass som jag gjort, men det var väl någon lam blajja om att jag nu faktiskt var vuxen och att vuxna faktiskt klär sig såhär.

Hädanefter kommer jag enbart klä mig i badrock.

Hej alla pigga och glada! Gissa vem som vaknat till liv ur en mer eller mindre konstant dvala? Jo, jag!

Vad har hänt på fronten "Mattias Nilsson" då? Jag har gått och signat upp för medlemsskap i iphone-familjen, jag jobbar för fulla muggar, jag har ordnat Rewinds första riktiga spelning på vatra, jag har opererat höger stortå som förövrigt gjorde riktigt skitont och jag har precis avslutat en marabou chokladkaka. That's about it. Så innehållsrikt liv lever jag. Det är inte att jämföra med kissie, dessie, fläskie och co. De glider omkring med sina nya bröst och gucci-väskor. Vad är det i jämförelse med en nyopererad tå och en chokladkaka?

Slutdiskuterat om mitt fullspäckade, händelserika liv. Anledningen varför jag överhuvudtaget loggade in här och bestämde mig för att göra ett inlägg var en artikel som jag läste på aftonbladet nyss. Dock var det inte själva artikeln jag reagerade över, utan bilden..

 

Stackars Sasha, får inte gå som en blåmålad, gravid kvinna på oscarsgalan. Men ser ni vad som är tokigt med bilden? Det ser nästan ut som att det är någon som har fifflat med den! Visst, aftonbladet och all media som retuscherar bilder på ett eller annat sätt är förmodligen skyldiga till att skriva "Denna bild är ett montage", men kom igen.. Ska man retuschera en bild så kan man väl ändå ägna det mer än den tid det tar att koka en portion makaroner? Hur som helst. Det är skönt att aftonbladet gör det klart för oss att den riktiga avataren inte ser ut på det viset. Tack AB!

Då var det dags. Rewind har sin första spelning imorgon Lördag. Förväntningarna är skyhöga och det hela har triggats upp av media, medan vi i ensemblen har tagit det hela med ro. Aftonbladets musikkrönikör Markus Larsson har lovat att vara på plats på mariestads residens där själva spektaklet kommer gå av stapeln. Så håll ögonen öppna efter en lovordad recenssion från Markus på aftonbladet.se

Jag känner dock att en viss oro sipprar runt i kroppen. Häromdagen under den sista repetitionen kom vi fram till att vi har musik för cirka 1h. Det är rätt schysst ändå, det är cirka 20 låtar. Men här kommer problemet; Arrangörerna vill ha underhållning i två timmar. Två! Inte en, inte tre utan två! Vart vi ska få den där sista timman ifrån kan jag bara spekulera i.
Ni vet triss slogan "Plötsligt händer det". Lite den feelingen fick jag när jag för en liten stund sedan uträttade ett ärende. Jag kom på det.
Jag tar med mig "herrarnas dassbok"! Det är ju självklart! Vem gillar inte den gamla hederliga dassboken?
Där har vi utan tvekan flera timmars underhållning. Jag har räddat bandets karriär. Tackar!
Gissa om resterade bandmedlemmar kommer bli glada på mig!

Efter en helkväll hos min kära flickvän med god mat, film och lite chips så blev hon plötsligt väldigt trött. Allt var alltså precis i sin ordning. Jag har nog aldrig upplevt en fredag- eller lördagkväll med henne utan att hon tar första bästa tåg till drömmarnas land.
Idag gick hon i däck i soffan och jag övertalade henne till att gå och lägga sig i sängen istället. Till slut gav hon med sig och gick och lade sig. Väl i sängen piggnar tösa' till! "Det är så läge nu" tänkte jag.. Jag satt där i sängen och tittade på henne och försökte limma på det gulligaste "åh vad du är söt älskling-smilet" jag kunde. Hon tittar upp på mig, ler tillbaka och säger "Du ser ut som en gris här nedifrån".

Hon vet hur man ska få en kille att känna sig speciell hon. Maken till romantik har jag aldrig varit med om!

Hi all! Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag kan vara sveriges sämsta bloggare. Jag såg nu vid inloggningen att det var 2 veckor sedan jag skrev mitt förra inlägg.. Det är alldeles för dåligt!

Anyway. Rewind har nu både gått in, och ut ur studion för första gången. Resultatet blev bra faktiskt. Vi är skyldiga vår underbara producent Ulf ett stort tack för att han tog sig tiden att producera vår första EP. Tack!
Ulf är en sån person som man bara vill vika ihop och lägga i väskan för att ta med sig hem för att kunna plocka fram honom så fort man är lite hängig och nere. Maken till glad kille har jag aldrig stött på. Mer Ulfar åt folket!

Nu nalkas den första spelningen, som förövrigt kommer att ske på två sammanslagna 50-årskalas i Mariestad. Det ska bli ytterst intressant. Fick reda på häromdagen att de vill ha underhållning i två timmar. Magen vred sig. Två timmar! Det är liksom lika långt, om inte längre än en riktig konsert. Vi har inte material för två timmar! Det är bara till att försöka rycka lite på axlarna och göra det bästa av situationen. En sak är säker, och det är att det blir hårdrep nu de kommande två veckorna!

För er som är kanske bara yttepyttejättelite intresserade av hur vi låter som hänvisar jag till http://www.myspace.com/rewindsweden.com där hela vår EP ligger. Till er som är väldigt jätteintresserade hänvisar jag till precis samma länk. Kom gärna med kritik och säg vad ni tycker om det.

"Jag har kommit på att jag tycker om att stoppa upp saker i rumpor! :D"

Med respekt för personen i fråga utelämnar jag namnet på den som skickade ovanstående sms till mig igår.
Hur reagerar man när man får ett sånt sms? Det hela kan uppfattas förmodligen av 9/10 som en ytterst udda sysselsättning. Ska jag tipsa personen om vård eller ska jag låta utvecklingen av sysselsättningen ha sin gång och bara vänta på aftonbladets rubriker?

Jag hoppades innerligt att sms:et på något konstigt vänster var fake. Att någon hade stulit telefonen i hoppet om att rasera ett helt liv! Det visade sig att sms:et faktiskt kom från den angivne avsändaren och jag blev orolig, är än idag skall tilläggas. Ska man behöva gå och känna oro bara för att denne underliga varelse har fått för sig att underhålla sig själv på fel sätt? Nej jag tycker inte det!

Samtidigt som kylan håller Sverige i det kallaste köldgrepp kommer jag på mig själv hur dåligt jag bloggar för tillfället. Jag vet inte riktigt varför men jag har ingen inspiration te't. Jag får kanske överväga att göra som de stora konstnärerna gör; de åker någonstans i hopp om att finna den inspiration de förlorat.
Så för den här bloggens bästa så kommer jag öppna ett sparkonto som heter "Skicka Mattias och hans blogg till Thailand för inspiration". Vill just du fortsätta underhållas så är du mer än välkommen till att skänka ditt bidrag.
På tal om kyla ja, det är ju helt förvridet att detta avlånga land fortfarande kan prestera sådana här vintrar som just nu härjar. Det finns inte mycket som slår en kall vintermorgon med solen som strimmar igenom persiennerna samtidigt som man kikar ut och konstaterar att snön glittrar lika fint som igår.

Jag gjorde min första arbetsdag för året idag också, mycket roande på många sätt. Tänk att det är fascinerande till vilka åldrar sexualkunskaperna har sträckt sig ner till. Idag fick jag, i skriven form frågan "Har du gjort sex med Olivia?" Ungar i lågstadiet ska inte kunna sånt. När jag gick i lågstadiet trodde jag att enda skillnaden på killar och tjejer var att tjejer hade lite längre hår! När jag gick i lågstadiet roade man sig med att se vem som kunde trycka in mest sand i munnen eller den som kunde kissa högst. Inte vikariens sexuella referenser! Okej, aningen överdrivet kanske. Men på den nivån låg det ungefär. Det är tragiskt att man inte kan få ha sitt privatliv ifred på sin arbetsplats längre. Bättre var det på indianernas tid. Då hade man inget privatliv!

För sisådär 3 månader sedan bildade jag och mina kära vänner ett band. Ett band som först hade ordentlig hjärnbry när det kom till bandnamn, för ett namn måste man ha.
Vi diskuterade fram och tillbaka men kom bara fram till riktiga skitnamn. För att rota fram ett vettigt namn tog vi fasta på att vi för tillfället enbart spelar covers. Vi spelar alltså upp låtar som redan har spelats ett antal gånger. Det hela blev till en riktig tankeställare, relativt långsökt faktiskt men inte så att det hela blir fullkomligt ologiskt. Har man hört en låt en gång och vill lyssna på den igen, vad gör man då? Jo man spolar tillbaka! Smack, namnet Rewind kom upp och försatte samtliga medlemmar i extas!

Vad skulle Rewind spela för musik då? Allihopa var överens om att vi inte skulle följa strömmen och spela vad vi kallar det, så kallad brölmusik. Nej, vi ville sikta in oss på den lite äldre generationen. Att komma ut som 20-åring på morbrors 45-årsfest och bränna av den ena 60-, 70, och 80talshiten efter den andra till gästernas jubel verkar vara bland det roligaste man kan göra.
Låtar som "Proud Mary", "Johnny B goode", "Old time rock and roll" och "Great balls of fire" kom upp på tapeten och började med en brinnande inlevelse övas in. Vi märkte tidigt att det var den här musiken vi skulle hålla oss till. Musik som folk kan sjunga och gunga med till!
Nu, ungefär 3 månader senare står vi precis utanför studions portar. Vi har också skaffat en egen myspace där våra låtar kommer dyka upp inom kort. http://www.myspace.com/rewindsweden

Jahapp, det var det. Då var kulmen av veckor och åter veckor av förberedelser nådd och över. Julafton är slut och jag sitter och sippar på min sjuttioelfte julmust för dagen. "Julmust - drycken som alltid smakar bra". Jag borde bli en sån där som skriver slogans som leverne. Jag skulle kunna försörja hela Skövde Kommun på mina intäkter. Lyssna bara på den här, jag kom på den förut: "Julklappar - en inslagen önskning".

Nog om det. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om julen egentligen. En sak är iallafall säker; den är överskattad. Jag ser på min kära mor runt 12.15 och konstaterar att hon sliter och är stressad ändå ut i örsnibbarna. Jag frågar snällt om det är något jag kan hjälpa till med men det är det ju inte. Jag får lite dåligt samvete över att alla sliter som djur och så är allt över på en bråkdels sekund.
Tradition? Javisst, men man kanske kan dra ner lite på ansträngningarna. Ta den där förbannade frestelsen som exempel, den som ska envisas att ta plats på julbordet vart eviga år! Mamma hade stått och slaskat ihop en hel janson.
Hur många åt av den? En eller två. Inte ens en sjättedel av den åts upp. Då kan man fråga sig om det verkligen är värt att göra den. De kanske tänker som Gustav Svensson "Åt och åt, den ska stå där!". Det spelar liksom ingen roll om någon äter eller inte, den bara ska stå där. End of the story liksom.

Jag får iallafall önska alla en god fortsättning. Nu ställer vi in siktet mot nyår!

Han har en och annan poäng.

Att gävlebocken förra året klarade sig undan de som vill se den brinna tyckte personerna i fråga tydligen inte det minsta om. Nu har den brunnit igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Själv tycker jag det är väldigt komiskt att den inte får stå ifred ett enda år utan att bli påtuttad. Det är ingen liten julebock vi pratar om heller!
Nu hade jäklarna till och med hackat sig in på övervakningskamerorna som spanade på bocken med örn-öga och lyckats sätta dem ur spel för att sedan tända på bocká!

Aftonbladet startade en omröstning där frågan löd "Är det rätt att bränna ner bocken?" Bara att ställa en sån fråga tycker jag rent ut sagt är skitroligt.
Jag kan föreställa mig hur gävleborna känner sig som får sin älskling nedbränd varje år. Framförallt de som lägger ned tid och kraft på att sätta upp halmköret! Jag vet bara hur jag skulle reagerat om någon skulle eldat ner gamle Einar här på mitt rum. Jag skulle gått berserk på varenda bock där ute i landet i hopp om att hämnas honom!

Är det här på riktigt? Snön fullkomligt vräker ner! Snö som vräker ner och sedan stannar på marken utan att smälta bort är ytterst ovanligt här i världsmetropolen Skövde. Dock för snön inte enbart gott med sig. Häromdagen när jag och min gode vän Joakim som nu har hittat hem från Uppsala, var och sladdade lite på billingehovsparkeringen fick jag äran att sköta ratten. Klumpig som jag är lyckas jag att stå på näsan. Jag skämdes, reste mig upp, borstade av mig snön kvickare än kvickt och bad Jocke att ge fan i att garva. Jocke gav inte fan i att garva.
Jag tog ut min fasansfulla hämnd på honom genom att sladda över brunnslock med bilen.
Ständigt hörde jag jocke vråla "Akta brunnslocket för helvete!", från passagerarsätet. Jag låtsades inte höra. Jag kände mig som rallykalle och kände mig snäppet häftigare en vanligt.
Jag kom på mig själv efter ett par minuter med att göra rallyljud med munnen. Sånna där man gjorde när man var liten och man låg på golvet och sladdade upp svarta gummispår på mammas och pappas nylagda parkettgolv ni vet.

Jag undrar vad min gode vän i passagerarsätet tänkte..

Då var det dags för ett kärt återseende; Thumbs up and down! Också kallat "Veckans lista".
Jag har dock ett problem. Jag vill gärna kalla det här momentet för just "veckans lista". Men för att kunna göra det så ska jag gärna knepa ihop en sån här en gång per vecka. Det vet jag själv att jag inte gör. Men vi kan säga att den heter så ändå, för då kan man läsa ut det såhär: Ve-ckans li-sta!
På samma sätt som de säger "Bin-go Lo-tto" ska man läsa ut "Veckans lista". För ultimat nöje läser man inte, ni småtrallar det för er själva. Är ni med? Det blir mycket roligare då, på hedersord.
Here we go!

Igår var det fest och som vanligt när man har tömt några flaskor så kommer man på och börjar fundera på de mest konstiga saker. Likaså igår.

Jag och mina tre kompanjoner var på väg ut till Hentorp där festen höll till. Tanken slår mig plötsligt "Varför i hela friden bytte VIM namn till JIF?" Ni vet diskmedlet "VIM". Jag rådfrågade mina vänner i baksätet men de var inte till någon som helst nytta. Även på festen letade jag efter ett vettigt svar, men förgäves.

Jag förstår det inte. När men heter ett så obetydligt namn på tre bokstäver som i Svenssons huvud inte betyder något speciellt byta till ett nytt obetydligt namn! Vad är vitsen liksom? Låter "JIF" lite mer hippt? JIF kanske hänger i de diskmaskiner som är aningen coolare än vad "VIM" gör. Vad  vet jag. Det är sånt jag funderar på när jag har lite tid över.


Jag måste avsluta med att säga att jag uppskattar verkligen de varma ord jag får ang. bloggen. Både här i kommentarsfältet och i verkligheten. Det är något ni gärna får fortsätta med. Utan dem hade jag inte skrivit en rad :)

Jag var och tränade igår, allt flöt på precis som vanligt - fram tills det var dags att duscha.
Under tiden jag tar av mig träningskläderna så hör jag att det står två personer inne i duschen. "Crap", tänkte jag. Det innebär att jag måste stå bredvid en av dem. Det må låta fjantigt men duscharna uppe på nautilus sitter så nära varandra att de praktiskt taget sitter ihop. Man skulle lika gärna kunna ha ett duschmunstycka av den lite större kalibern i mitten av taket så fick alla trängas där bland allt lödder och skum. Myspys.

I alla fall. Jag tog klivet in i duschen, och vad möts jag av? En äldre herre som står och tvålar in skinkorna samt själva "bullseye". Han gör detta med rörelser som inte är av denna värld. Han höll skinkorna i ett järngrepp som skulle göra självaste iron-man grön av avundsjuka! Under den tid som detta järngrepp dominerade herrens rosiga skinkor böjde han sig ett par grader frammåt så att han riktigt skulle "komma åt".

Självklart ska man vara noga med hygien och hela den biten men det får väl ändå finnas gränser!?
Känner du igen dig vid beteendet - sluta genast upp med den äckliga verksamhet du sysslar med!

"Woops", "Vad har jag gjort här?", "Okej, det här blev inte jättebra", "Nu har du ett jack där på sidan, bara så du vet", "Jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Det känns som saxen fick eget liv"

Jag älskar det lugn Olivia inbringar när hon sätter saxjäkeln i kaluffsen på mig. Välbehövligt, visst. Avslappnande, not so much. Min käresta frågade till exempel innan hon började hårmassakern hur långt hon skulle klippa. Jag sa att 1½ cm borde bli bra. Efter några minuter kläcker hon att "Nu är du väldigt korthårig, bara så du vet.." "Du skulle ju bara ta 1½cm?!" "Jag vet men jag brukar ha väldigt svårt att avgöra hur mycket det är".

Jag tittade skeptiskt på henne och drog en djup och eländig suck.